← العودة إلى Raw Isles, Salt and Rust
Devon After the Guests — Raw Isles, Salt and Rust
الأغنية 02 · Raw Isles, Salt and Rust · Lundberg Selection

Devon After the Guests

صفحة الأغنية · الألبوم · Lundberg Selection

العربية

المقطع 1
الأغطية ما زالت تفوح بتبغه
بعد عشرين عاما من آخر سيجارة
أطويها حادة كزوايا المستشفى
بقوة العادة من أيام كان في البحرية
الريح ترج اللافتة في الأمام
«غرف شاغرة» تتأرجح كسن مرتخية
المقطع 2
غرفة الإفطار هادئة عند الثامنة
الساعة وحدها تدق أعلى من الضيوف
أضع المربى الذي كان يكرهه
لأنني في بعض الصباحات ما زلت أطبخ لاثنين
الغلاية تصرخ كأنها تتذكره
أدعها تصرخ
المقطع 3
مجموعات الحافلات تفيض من درب الجرف
كاميرات جائعة لابتسامات الشاي بالقشدة
يسألون أين الزوج
أقول «ما زال في إجازة»
يومئون، مهذبين كغرباء
بعض النكات تبقي الأشباح مهذبة أيضا
المقطع 4
الشمس تهبط خلف الرأس الصخري
وتجعل الخليج بلون حقيبته البحرية القديمة
أقف على الشرفة أعد النوارس
بدلا من عد السنين
بعض الأرامل يعدن الخراف
وأنا أعد الذين لم يرجعوا أبدا
المقطع 5
النجوم تثقب ستائر التعتيم
الثقوب نفسها التي فتحها بحربة عام أربعة وأربعين
أتركها بلا رتق
الضوء يتسرب كأمل مهرّب
بعض الأشياء تبقيها مكسورة
كي يعرف الظلام من أين يدخل
المقطع 6
لذا سأبقي اللافتة تتأرجح
حتى يتقشر الطلاء كله
وتظل الغرف نصف ممتلئة
وتظل الغلاية تصرخ
ويحافظ البحر على مسافته
يكفي الآن يا حبيبي
يكفي

النص الأصلي

Verse 1
Sheets still smell of his tobacco
twenty years after the last cigarette
I fold them sharp like hospital corners
force of habit from when he were Navy
wind rattles the sign out front
“Vacancies” swings like a loose tooth
Verse 2
Breakfast room’s quiet at eight
only the clock ticks louder than guests
I set out the marmalade he hated
because some mornings I still cook for two
kettle screams like it remembers him
I let it scream
Verse 3
Coach parties spill off the cliff path
cameras hungry for cream-tea smiles
they ask where the husband is
I say “still on leave”
they nod, polite as strangers
some jokes keep the ghosts polite too
Verse 4
Sun drops behind the headland
turns the bay the colour of his old duffel coat
I stand on the terrace counting gulls
instead of counting years
some widows count sheep
I count the ones that never came back
Verse 5
Stars prick holes in the blackout curtains
same holes he punched with a bayonet in ’44
I leave them un-mended
light leaks in like contraband hope
some things you keep broken
so the dark knows where to get in
Verse 6
So I’ll keep the sign swinging
till the paint peels clean off
and the rooms stay half-full
and the kettle keeps screaming
and the sea keeps its distance
that’s enough now, love
that’s enough

Svenska

Vers 1
Lakanen luktar ännu av hans tobak
tjugo år efter sista cigaretten
Jag viker dem skarpt som sjukhushörn
av gammal vana från när han var i flottan
vinden skramlar skylten där framme
”Lediga rum” gungar som en lös tand
Vers 2
Frukostrummet är tyst vid åtta
bara klockan tickar högre än gästerna
Jag ställer fram marmeladen han hatade
för vissa morgnar lagar jag ännu mat för två
kitteln skriker som om den minns honom
Jag låter den skrika
Vers 3
Bussällskap strömmar av klippstigen
kameror hungriga efter gräddte-leenden
de frågar var maken är
Jag säger ”fortfarande på permission”
de nickar, artiga som främlingar
vissa skämt håller spökena artiga också
Vers 4
Solen sjunker bakom udden
färgar bukten som hans gamla sjösäck
Jag står på terrassen och räknar måsar
i stället för att räkna år
vissa änkor räknar får
Jag räknar dem som aldrig kom tillbaka
Vers 5
Stjärnor sticker hål i mörkläggningsgardinerna
samma hål han slog med bajonett fyrtiofyra
Jag lämnar dem olagade
ljus läcker in som smugglat hopp
vissa saker behåller man trasiga
så mörkret vet var det ska komma in
Vers 6
Så jag låter skylten fortsätta gunga
tills färgen flagnar helt bort
och rummen förblir halvfulla
och kitteln fortsätter skrika
och havet håller sitt avstånd
det räcker nu, älskade
det räcker