← Volver a Raw Isles, Steel and Heather
Teesside Flare Stack — Raw Isles, Steel and Heather
Canción 05 · Raw Isles, Steel and Heather · Lundberg Selection

Teesside Flare Stack

Página de la canción · Álbum · Lundberg Selection

Español

Estrofa 1
La antorcha escupe naranja contra la oscuridad
ríos químicos brillan abajo de un verde enfermo
Camino junto a la valla donde vivían las bromas
las manos ociosas sin el peso de la llave inglesa
eco de risas en el bastidor vacío de tuberías
desde el día en que las puertas se cerraron de golpe
Estrofa 2
Las historias del comedor cuelgan como vapor
Echo de menos el té más que la paga
los chistes de Big Dave, la gorra plana de Len
el calor que nos soldó a nosotros, no al acero
la planta rompió más que tuberías
rompió nuestro fichar al entrar y al salir
Estrofa 3
Las viejas cicatrices de soldadura pican cuando llueve
me recuerdan costuras que aguantaron de verdad
ahora no sueldo nada salvo los días
remiendo el silencio con ruido de radio
algunos vínculos son claros como arco y fuertes
otros se enfrían y se agrietan con el tiempo
Estrofa 4
El viento lleva el rugido hueco de la llama
Me apoyo en un raíl frío, siento que la vibración se fue
cuento turnos perdidos como dientes ausentes
el cuerpo ansiando el aliento del horno
la chimenea se alza como una cerilla gigante
quemando nada salvo el pasado
Estrofa 5
La luna sobre el Tees vuelve plata el aceite
Me quedo hasta que entra el frío del turno de noche
después camino a casa por calles calladas
algunas ausencias suenan más que la maquinaria
y resuenan en el hervor de una tetera
Estrofa 6
Así que la llama arde ya sin nosotros
pero el calor del comedor sigue encendido
el orgullo de Teesside en cada historia disparatada
aunque el trabajo haya quedado en silencio
Una gaviota sola grita, sin respuesta.

Texto original

Verse 1
Flare stack spits orange at the dark
chemical rivers glow sick-green below
I walk the fence where the banter lived
hands idle without a spanner’s weight
echo of laughter in the empty pipe-rack
since the day the gates swung shut
Verse 2
Canteen stories hang like steam
I miss the brew more than the brass
Big Dave’s jokes, Len’s flat cap
the heat that welded us, not steel
the plant broke more than pipes
it broke the clocking-on clocking-off of us
Verse 3
Old weld-scars itch when it rains
remind me of seams that held true
now I weld nothing but the days
patch the quiet with radio noise
some bonds are arc-bright and strong
others cool and crack with time
Verse 4
Wind carries the flare’s hollow roar
I lean on cold rail, feel the vibration gone
count lost shifts like missing teeth
body craving the furnace’s breath
the stack stands like a giant match
burning nothing but the past
Verse 5
Moon on the Tees turns oil to silver
I stand till the night shift chill sets in
then walk home to silent streets
some absences are louder than machinery
and echo in a kettle’s boil
Verse 6
So the flare burns without us now
but the canteen’s warmth stays lit
Teesside’s pride in every daft story
even as the work’s gone quiet
A lone gull cries, unanswered.

Svenska

Vers 1
Fackeltornet spottar orange mot mörkret
kemiska floder glöder sjukgröna nedanför
Jag går längs stängslet där skämten bodde
händerna sysslolösa utan skiftnyckelns tyngd
eko av skratt i det tomma rörstället
sedan dagen då grindarna slog igen
Vers 2
Matsalshistorier hänger som ånga
Jag saknar teet mer än lönen
Big Daves skämt, Lens platta keps
värmen som svetsade oss, inte stålet
anläggningen bröt mer än rör
den bröt vårt stämpla in och stämpla ut
Vers 3
Gamla svetsärr kliar när det regnar
påminner mig om fogar som höll
nu svetsar jag inget annat än dagar
lagar tystnaden med radiobrus
vissa band är bågljusa och starka
andra svalnar och spricker med tiden
Vers 4
Vinden bär facklans ihåliga dån
Jag lutar mot kall räls, känner vibrationen borta
räknar förlorade skift som saknade tänder
kroppen längtar efter ugnens andedräkt
tornet står som en jättelik tändsticka
bränner inget annat än det förflutna
Vers 5
Månen över Tees gör oljan till silver
Jag står tills nattskiftets kyla kryper in
går sedan hem genom tysta gator
viss frånvaro låter högre än maskiner
och ekar i en kokande vattenkittel
Vers 6
Så facklan brinner utan oss nu
men matsalens värme lyser kvar
Teessides stolthet i varje dum historia
även när arbetet har tystnat
En ensam mås skriker, obesvarad.