← Torna a Raw Isles, Steel and Heather
Teesside Flare Stack — Raw Isles, Steel and Heather
Brano 05 · Raw Isles, Steel and Heather · Lundberg Selection

Teesside Flare Stack

Pagina del brano · Album · Lundberg Selection

Italiano

Strofa 1
La torcia sputa arancio nel buio
fiumi chimici brillano sotto di un verde malato
Cammino lungo la recinzione dove vivevano le battute
mani ferme senza il peso della chiave inglese
eco di risate nel castello vuoto dei tubi
dal giorno in cui i cancelli si chiusero di colpo
Strofa 2
Le storie della mensa restano come vapore
Mi manca il tè più della paga
le battute di Big Dave, il berretto piatto di Len
il calore che saldò noi, non l'acciaio
l'impianto ruppe più dei tubi
ruppe il nostro timbrare dentro e timbrare fuori
Strofa 3
Vecchie cicatrici di saldatura prudono quando piove
mi ricordano giunti che hanno tenuto davvero
ora non saldo nulla se non i giorni
rammendo il silenzio con rumore di radio
certi legami sono chiari d'arco e forti
altri si raffreddano e si crepano col tempo
Strofa 4
Il vento porta il ruggito vuoto della fiamma
Mi appoggio al binario freddo, sento sparita la vibrazione
conto turni perduti come denti mancanti
il corpo desidera il respiro del forno
la torre sta come un fiammifero gigante
bruciando nient'altro che il passato
Strofa 5
La luna sul Tees trasforma l'olio in argento
Resto finché entra il gelo del turno di notte
poi torno a casa per strade silenziose
certe assenze sono più forti delle macchine
e risuonano nel bollire di un bollitore
Strofa 6
Così la fiamma ora brucia senza di noi
ma il calore della mensa resta acceso
l'orgoglio di Teesside in ogni storia sciocca
anche se il lavoro si è fatto quieto
Un gabbiano solitario grida, senza risposta.

Testo originale

Verse 1
Flare stack spits orange at the dark
chemical rivers glow sick-green below
I walk the fence where the banter lived
hands idle without a spanner’s weight
echo of laughter in the empty pipe-rack
since the day the gates swung shut
Verse 2
Canteen stories hang like steam
I miss the brew more than the brass
Big Dave’s jokes, Len’s flat cap
the heat that welded us, not steel
the plant broke more than pipes
it broke the clocking-on clocking-off of us
Verse 3
Old weld-scars itch when it rains
remind me of seams that held true
now I weld nothing but the days
patch the quiet with radio noise
some bonds are arc-bright and strong
others cool and crack with time
Verse 4
Wind carries the flare’s hollow roar
I lean on cold rail, feel the vibration gone
count lost shifts like missing teeth
body craving the furnace’s breath
the stack stands like a giant match
burning nothing but the past
Verse 5
Moon on the Tees turns oil to silver
I stand till the night shift chill sets in
then walk home to silent streets
some absences are louder than machinery
and echo in a kettle’s boil
Verse 6
So the flare burns without us now
but the canteen’s warmth stays lit
Teesside’s pride in every daft story
even as the work’s gone quiet
A lone gull cries, unanswered.

Svenska

Vers 1
Fackeltornet spottar orange mot mörkret
kemiska floder glöder sjukgröna nedanför
Jag går längs stängslet där skämten bodde
händerna sysslolösa utan skiftnyckelns tyngd
eko av skratt i det tomma rörstället
sedan dagen då grindarna slog igen
Vers 2
Matsalshistorier hänger som ånga
Jag saknar teet mer än lönen
Big Daves skämt, Lens platta keps
värmen som svetsade oss, inte stålet
anläggningen bröt mer än rör
den bröt vårt stämpla in och stämpla ut
Vers 3
Gamla svetsärr kliar när det regnar
påminner mig om fogar som höll
nu svetsar jag inget annat än dagar
lagar tystnaden med radiobrus
vissa band är bågljusa och starka
andra svalnar och spricker med tiden
Vers 4
Vinden bär facklans ihåliga dån
Jag lutar mot kall räls, känner vibrationen borta
räknar förlorade skift som saknade tänder
kroppen längtar efter ugnens andedräkt
tornet står som en jättelik tändsticka
bränner inget annat än det förflutna
Vers 5
Månen över Tees gör oljan till silver
Jag står tills nattskiftets kyla kryper in
går sedan hem genom tysta gator
viss frånvaro låter högre än maskiner
och ekar i en kokande vattenkittel
Vers 6
Så facklan brinner utan oss nu
men matsalens värme lyser kvar
Teessides stolthet i varje dum historia
även när arbetet har tystnat
En ensam mås skriker, obesvarad.