← Voltar para Raw Isles, Steel and Heather
Teesside Flare Stack — Raw Isles, Steel and Heather
Faixa 05 · Raw Isles, Steel and Heather · Lundberg Selection

Teesside Flare Stack

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Português

Estrofe 1
A tocha da chaminé cospe laranja contra o escuro
rios químicos brilham abaixo em verde doentio
Caminho junto à cerca onde as piadas viviam
mãos ociosas sem o peso da chave inglesa
eco de riso no suporte vazio dos tubos
desde o dia em que os portões bateram fechados
Estrofe 2
Histórias do refeitório pairam como vapor
Sinto falta do chá mais que do dinheiro
as piadas do Big Dave, o boné chato do Len
o calor que nos soldou, não o aço
a planta quebrou mais que tubos
quebrou nosso bater ponto de entrada e saída
Estrofe 3
Velhas cicatrizes de solda coçam quando chove
lembram-me de juntas que se mantiveram firmes
agora não soldo nada além dos dias
remendo o silêncio com ruído de rádio
alguns laços são claros como arco e fortes
outros esfriam e racham com o tempo
Estrofe 4
O vento carrega o rugido oco da chama
Encosto no trilho frio, sinto a vibração ausente
conto turnos perdidos como dentes que faltam
o corpo desejando o hálito do forno
a chaminé se ergue como um fósforo gigante
queimando nada além do passado
Estrofe 5
A lua sobre o Tees transforma óleo em prata
Fico até o frio do turno da noite entrar
depois volto a pé por ruas silenciosas
algumas ausências são mais altas que máquinas
e ecoam na fervura de uma chaleira
Estrofe 6
Então a chama arde sem nós agora
mas o calor do refeitório continua aceso
o orgulho de Teesside em cada história tola
mesmo quando o trabalho ficou quieto
Uma gaivota solitária grita, sem resposta.

Texto original

Verse 1
Flare stack spits orange at the dark
chemical rivers glow sick-green below
I walk the fence where the banter lived
hands idle without a spanner’s weight
echo of laughter in the empty pipe-rack
since the day the gates swung shut
Verse 2
Canteen stories hang like steam
I miss the brew more than the brass
Big Dave’s jokes, Len’s flat cap
the heat that welded us, not steel
the plant broke more than pipes
it broke the clocking-on clocking-off of us
Verse 3
Old weld-scars itch when it rains
remind me of seams that held true
now I weld nothing but the days
patch the quiet with radio noise
some bonds are arc-bright and strong
others cool and crack with time
Verse 4
Wind carries the flare’s hollow roar
I lean on cold rail, feel the vibration gone
count lost shifts like missing teeth
body craving the furnace’s breath
the stack stands like a giant match
burning nothing but the past
Verse 5
Moon on the Tees turns oil to silver
I stand till the night shift chill sets in
then walk home to silent streets
some absences are louder than machinery
and echo in a kettle’s boil
Verse 6
So the flare burns without us now
but the canteen’s warmth stays lit
Teesside’s pride in every daft story
even as the work’s gone quiet
A lone gull cries, unanswered.

Svenska

Vers 1
Fackeltornet spottar orange mot mörkret
kemiska floder glöder sjukgröna nedanför
Jag går längs stängslet där skämten bodde
händerna sysslolösa utan skiftnyckelns tyngd
eko av skratt i det tomma rörstället
sedan dagen då grindarna slog igen
Vers 2
Matsalshistorier hänger som ånga
Jag saknar teet mer än lönen
Big Daves skämt, Lens platta keps
värmen som svetsade oss, inte stålet
anläggningen bröt mer än rör
den bröt vårt stämpla in och stämpla ut
Vers 3
Gamla svetsärr kliar när det regnar
påminner mig om fogar som höll
nu svetsar jag inget annat än dagar
lagar tystnaden med radiobrus
vissa band är bågljusa och starka
andra svalnar och spricker med tiden
Vers 4
Vinden bär facklans ihåliga dån
Jag lutar mot kall räls, känner vibrationen borta
räknar förlorade skift som saknade tänder
kroppen längtar efter ugnens andedräkt
tornet står som en jättelik tändsticka
bränner inget annat än det förflutna
Vers 5
Månen över Tees gör oljan till silver
Jag står tills nattskiftets kyla kryper in
går sedan hem genom tysta gator
viss frånvaro låter högre än maskiner
och ekar i en kokande vattenkittel
Vers 6
Så facklan brinner utan oss nu
men matsalens värme lyser kvar
Teessides stolthet i varje dum historia
även när arbetet har tystnat
En ensam mås skriker, obesvarad.