日本語
第1節
フレア塔が闇へ橙を吐き出す
下では化学の川が病んだ緑に光る
私は冗談が息づいていた柵沿いを歩く
スパナの重みを失った手は暇を持て余す
空の配管ラックに笑いの反響
門が閉まったあの日から
第2節
食堂の話が湯気のように残る
金よりもあの茶が恋しい
ビッグ・デイヴの冗談、レンの平たい帽子
私たちをつなぎ合わせた熱、鋼ではなく
工場は配管以上のものを壊した
私たちの出勤と退勤の時計を壊した
第3節
古い溶接痕は雨の日にうずく
本当に持ちこたえた継ぎ目を思い出させる
今の私は日々以外は何も溶接しない
ラジオの雑音で静けさを継ぎ当てる
弧の光のように明るく強い絆もあれば
冷えて時間とともに割れるものもある
第4節
風が炎の空ろな轟きを運ぶ
冷たい手すりにもたれ、消えた振動を感じる
失われた交代を抜けた歯のように数える
身体は炉の息を欲しがる
塔は巨大なマッチのように立ち
過去だけを燃やしている
第5節
ティーズ川の月が油を銀に変える
夜勤の冷えが入り込むまで立っている
それから静かな通りを家へ歩く
ある不在は機械よりも大きく響き
薬缶の沸く音にこだまする
第6節
だから炎は今、私たちなしで燃えている
それでも食堂の温かさは灯ったまま
ティーズサイドの誇りはどのくだらない話にもある
仕事が静まり返ったあとでさえ
一羽のカモメが答えなく鳴く。
原文
Verse 1
Flare stack spits orange at the dark
chemical rivers glow sick-green below
I walk the fence where the banter lived
hands idle without a spanner’s weight
echo of laughter in the empty pipe-rack
since the day the gates swung shut
Verse 2
Canteen stories hang like steam
I miss the brew more than the brass
Big Dave’s jokes, Len’s flat cap
the heat that welded us, not steel
the plant broke more than pipes
it broke the clocking-on clocking-off of us
Verse 3
Old weld-scars itch when it rains
remind me of seams that held true
now I weld nothing but the days
patch the quiet with radio noise
some bonds are arc-bright and strong
others cool and crack with time
Verse 4
Wind carries the flare’s hollow roar
I lean on cold rail, feel the vibration gone
count lost shifts like missing teeth
body craving the furnace’s breath
the stack stands like a giant match
burning nothing but the past
Verse 5
Moon on the Tees turns oil to silver
I stand till the night shift chill sets in
then walk home to silent streets
some absences are louder than machinery
and echo in a kettle’s boil
Verse 6
So the flare burns without us now
but the canteen’s warmth stays lit
Teesside’s pride in every daft story
even as the work’s gone quiet
A lone gull cries, unanswered.
Svenska
Vers 1
Fackeltornet spottar orange mot mörkret
kemiska floder glöder sjukgröna nedanför
Jag går längs stängslet där skämten bodde
händerna sysslolösa utan skiftnyckelns tyngd
eko av skratt i det tomma rörstället
sedan dagen då grindarna slog igen
Vers 2
Matsalshistorier hänger som ånga
Jag saknar teet mer än lönen
Big Daves skämt, Lens platta keps
värmen som svetsade oss, inte stålet
anläggningen bröt mer än rör
den bröt vårt stämpla in och stämpla ut
Vers 3
Gamla svetsärr kliar när det regnar
påminner mig om fogar som höll
nu svetsar jag inget annat än dagar
lagar tystnaden med radiobrus
vissa band är bågljusa och starka
andra svalnar och spricker med tiden
Vers 4
Vinden bär facklans ihåliga dån
Jag lutar mot kall räls, känner vibrationen borta
räknar förlorade skift som saknade tänder
kroppen längtar efter ugnens andedräkt
tornet står som en jättelik tändsticka
bränner inget annat än det förflutna
Vers 5
Månen över Tees gör oljan till silver
Jag står tills nattskiftets kyla kryper in
går sedan hem genom tysta gator
viss frånvaro låter högre än maskiner
och ekar i en kokande vattenkittel
Vers 6
Så facklan brinner utan oss nu
men matsalens värme lyser kvar
Teessides stolthet i varje dum historia
även när arbetet har tystnat
En ensam mås skriker, obesvarad.