日本語
第1節
谷霧が湿原からゆっくりと上がる
牡鹿の挑み声が冷たい空気を裂く
私は冷えた銃を持って見回りを歩く
長靴は古い湿った泥炭に沈む
苔と遠い雨の匂い
屋敷の持ち主が替わった年と同じ匂い
第2節
新しい領主は銃のために頭数を数える
私は冬のために群れを数える
彼は獲物と締まった線の話をする
私は痩せた月々の均衡を話す
高地は利益など気にしない
耐え抜く強いものを気にかける
第3節
赤鹿が高い尾根を横切る
照準越しにその目が私の目と合う
私は銃口を下げ、通らせる
撃たないほうがよい弾もある
終わらない見張りもある
終わらない見張りもある
第4節
風が山の窪地を鞭打つ
追われた人々のこだまを運ぶ
私は古いケアンに石を一つ足す
古い道が傾く場所を記す
丘はすべての足音を覚え
どんな不正も忘れない
第5節
夕暮れが峰を紫に打ち身のように染める
影が湖を横切って伸びる
私は石のように冷えるまでケアンのそばに立つ
土地の遅く静かな重みを感じる
石はどんな領主の紙の権利書よりも
長く物語を抱えている
第6節
私は谷を彼の帳簿から守る
来る潮に向けて静けさを積む
私は見張りを続ける
石を一つずつ
私は見張りを続ける
原文
Verse 1
Glen mist lifts slow from the bog
stag’s challenge cuts the cold air
I walk the beat with the rifle cold
boots sink in the ancient, wet peat
smell of moss and distant rain
same as the year the estate changed hands
Verse 2
New laird counts heads for the gun
I count the herd for the winter
he talks of trophies and tight lines
I talk of balance in lean months
the highland doesn’t care for profit
it cares for the strong who endure
Verse 3
Red deer cross the high ridge
their eyes meet mine through the scope
I lower the barrel, let them pass
some shots are best not taken
some watches never end
some watches never end
Verse 4
Wind whips through the corrie
carries the echo of the clearances
I add a stone to the old cairn
mark where the old way tilts
the hills remember every footfall
and forget no wrong
Verse 5
Dusk bruises the peaks purple
shadows stretch across the loch
I stand by the cairn till I’m stone-cold
feel the land’s slow, quiet weight
stones hold stories longer
than any laird’s paper deed
Verse 6
I keep the glen from his ledger
stack quiet against the coming tide
I stay the watch
stone by stone
I stay the watch
Svenska
Vers 1
Dimmorna i dalen lyfter långsamt från myren
hjortens utmaning skär genom den kalla luften
Jag går rundan med geväret kallt
stövlarna sjunker i urgammal våt torv
doft av mossa och avlägset regn
samma som året då godset bytte händer
Vers 2
Den nye jordägaren räknar huvuden för geväret
Jag räknar hjorden inför vintern
han talar om troféer och strama linjer
Jag talar om balans under magra månader
höglandet bryr sig inte om vinst
det bryr sig om de starka som uthärdar
Vers 3
Kronhjortar korsar den höga ryggen
deras ögon möter mina genom kikarsiktet
Jag sänker pipan, låter dem gå
vissa skott är bäst att inte ta
vissa vakter tar aldrig slut
vissa vakter tar aldrig slut
Vers 4
Vinden piskar genom bergskitteln
bär ekot av tvångsfördrivningarna
Jag lägger en sten på det gamla röset
markerar var den gamla vägen lutar
kullarna minns varje fotsteg
och glömmer ingen oförrätt
Vers 5
Skymningen blåmärker topparna lila
skuggor sträcker sig över sjön
Jag står vid röset tills jag är stenkall
känner landets långsamma tysta tyngd
stenar bär historier längre
än någon jordägares pappersbrev
Vers 6
Jag håller dalen borta från hans liggare
staplar stillhet mot den kommande floden
Jag håller vakt
sten för sten
Jag håller vakt