한국어
1절
파도는 돌의 표면 위로 굴러가고,
바람은 소금과 자유의 냄새를 나른다.
해는 산등성이 뒤로 가라앉고,
모든 것은 저녁의 품 안에서 고요해진다.
2절
배 한 척이 항구의 빛을 향해 집으로 미끄러지고,
거품과 잊힌 시간의 자국을 남긴다.
바다는 제 리듬 속에서 평온하게 숨 쉰다,
영혼의 오래된 선율처럼.
3절
이제 아무도 하루의 시간을 재지 않고,
아무도 빈말을 찾지 않는다.
물만이 제 의미를 알고,
움직이는 모든 파도에서 그것이 느껴진다.
4절
황혼이 푸른 해변 위에 쉴 때,
빛이 천천히 조용히 물러날 때,
세상은 깊은 화해 속에 멈춰 선다,
바다가 빛과 결핍 속에 제 삶을 나르는 곳에서.
원문
Vers 1
Vågor rullar över stenens yta,
vinden bär en doft av salt och frihet.
Solen sjunker bakom bergens kam,
allt blir stilla i kvällens famn.
Vers 2
En båt glider hem mot hamnens ljus,
lämnar spår av skum och glömd tid.
Havet andas lugnt i sin rytm,
som en gammal, själens melodi.
Vers 3
Ingen mäter längre dagens timmar,
ingen söker efter tomma ord.
Endast vattnet vet sin mening,
och den känns i varje våg som rör.
Vers 4
När skymning vilar över stranden blå,
och ljuset sakta drar sig undan tyst,
står världen still i djup försoning,
där havet bär sitt liv i ljus och brist.
English
Verse 1
Waves roll over the stone's surface,
the wind carries a scent of salt and freedom.
The sun sinks behind the mountain ridge,
everything grows still in evening's arms.
Verse 2
A boat glides home toward the harbor light,
leaving traces of foam and forgotten time.
The sea breathes calmly in its rhythm,
like an old melody of the soul.
Verse 3
No one measures the day's hours anymore,
no one searches for empty words.
Only the water knows its meaning,
and it is felt in every wave that moves.
Verse 4
When dusk rests over the blue shore,
and the light slowly withdraws in silence,
the world stands still in deep reconciliation,
where the sea carries its life in light and lack.
