← Voltar para Allt finner sin tid
Kustens vila — Allt finner sin tid
Faixa 11 · Allt finner sin tid · Lundberg Selection

Kustens vila

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · Allt finner sin tid
Português

Verso 1
Ondas rolam sobre a superfície da pedra,
o vento carrega cheiro de sal e liberdade.
O sol afunda atrás da crista das montanhas,
tudo fica quieto nos braços da tarde.

Verso 2
Um barco desliza para casa rumo à luz do porto,
deixando rastros de espuma e tempo esquecido.
O mar respira calmo em seu ritmo,
como uma antiga melodia da alma.

Verso 3
Ninguém mede mais as horas do dia,
ninguém busca palavras vazias.
Só a água conhece seu sentido,
e ele se sente em cada onda que se move.

Verso 4
Quando o crepúsculo repousa sobre a praia azul,
e a luz se retira devagar em silêncio,
o mundo fica imóvel em profunda reconciliação,
onde o mar carrega sua vida em luz e falta.

Texto original

Vers 1
Vågor rullar över stenens yta,
vinden bär en doft av salt och frihet.
Solen sjunker bakom bergens kam,
allt blir stilla i kvällens famn.

Vers 2
En båt glider hem mot hamnens ljus,
lämnar spår av skum och glömd tid.
Havet andas lugnt i sin rytm,
som en gammal, själens melodi.

Vers 3
Ingen mäter längre dagens timmar,
ingen söker efter tomma ord.
Endast vattnet vet sin mening,
och den känns i varje våg som rör.

Vers 4
När skymning vilar över stranden blå,
och ljuset sakta drar sig undan tyst,
står världen still i djup försoning,
där havet bär sitt liv i ljus och brist.

English

Verse 1
Waves roll over the stone's surface,
the wind carries a scent of salt and freedom.
The sun sinks behind the mountain ridge,
everything grows still in evening's arms.

Verse 2
A boat glides home toward the harbor light,
leaving traces of foam and forgotten time.
The sea breathes calmly in its rhythm,
like an old melody of the soul.

Verse 3
No one measures the day's hours anymore,
no one searches for empty words.
Only the water knows its meaning,
and it is felt in every wave that moves.

Verse 4
When dusk rests over the blue shore,
and the light slowly withdraws in silence,
the world stands still in deep reconciliation,
where the sea carries its life in light and lack.