Português
Estrofe 1
As estradas de Antrim serpenteiam escuras depois do fecho
os faróis do autocarro cortam a penumbra
guio a rota além de antigos postos de controlo
mãos firmes no volante
feixes de faróis e nevoeiro de noite tardia
o turno em que os muros caíram
Estrofe 2
Passageiros entram com acenos cautelosos
furo bilhetes, mantenho a paz
carregam sacos de fardos por dizer
conduzo em frente, olhos na linha
a noite exige neutralidade
antes de exigir lados
Estrofe 3
Um rapaz conta uma piada à frente
mexe ecos das antigas divisões
rio baixo, mudo as mudanças suave
penso nos meus próprios caminhos cruzados
as viagens ligam falhas
alargam-nas
Estrofe 4
Sirenes desvanecem no retrovisor
acelero, deixo-as para trás
as paragens confundem-se numa longa história
corpo sincronizado com o pulsar do motor
os faróis revelam fragmentos
ecoando o que fica escondido
Estrofe 5
A aurora sugere um horizonte pálido
lança unidade fraca sobre bancos vazios
entro na garagem, motor desligado
a ouvir o zumbido persistente da rota
as viagens unem por instantes
a divisão permanece
Estrofe 6
A motorista conduz a divisão
pelas vias sombreadas de Antrim
faróis, a minha sonda na noite
mantendo as rodas na linha
até a rota acabar de repente.
Texto original
Verse 1
Antrim roads wind dark after closing time
bus headlights cut through the murk
I steer the route past old checkpoints
hands firm on the wheel grip
headlight beams and late-night fog
the shift the walls came down
Verse 2
Riders board with guarded nods
I punch tickets, keep the peace
they carry bags of unspoken loads
I drive on, eyes on the line
the night demands neutrality
before it demands sides
Verse 3
Young lad shares a joke up front
stirs echoes of the old divides
I chuckle, shift the gears smooth
think of my own crossed paths
journeys bridge gaps
widen them
Verse 4
Sirens fade in the rearview mirror
I accelerate, leave them behind
stops blur into one long story
body synced to the engine’s thrum
the headlights reveal fragments
echoing what remains hidden
Verse 5
Dawn hints at the horizon pale
casts faint unity on empty seats
I pull into the depot, engine off
hearing the route’s lingering hum
drives connect fleetingly
divide eternal
Verse 6
The driver drives the divide
through Antrim’s shadowed lanes
headlights my probe into the night
keeping the wheels on the line
till the route ends abruptly.
Svenska
Vers 1
Antrims vägar slingrar mörka efter stängning
bussens strålkastare skär genom dunklet
jag styr rutten förbi gamla kontrollposter
händerna stadigt om ratten
ljuskäglor och sen nattdimma
skiftet då murarna föll
Vers 2
Resenärer kliver på med vaksamma nickar
jag stansar biljetter, håller freden
de bär på väskor av outsagda bördor
jag kör vidare, ögonen på linjen
natten kräver neutralitet
innan den kräver sidor
Vers 3
En ung grabb drar ett skämt där framme
väcker ekon av gamla skiljelinjer
jag småskrattar, växlar mjukt
tänker på mina egna korsade vägar
resor överbryggar klyftor
vidgar dem
Vers 4
Sirener bleknar i backspegeln
jag accelererar, lämnar dem bakom mig
hållplatser flyter ihop till en lång berättelse
kroppen synkad med motorns dunk
strålkastarna visar fragment
som ekar av det som förblir dolt
Vers 5
Gryningen antyder en blek horisont
kastar svag enhet över tomma säten
jag kör in i depån, motorn av
hör ruttens kvarvarande brum
körningar binder kort
splittringen består
Vers 6
Föraren kör genom skiljelinjen
längs Antrims skuggade vägar
strålkastarna är min sond i natten
håller hjulen på linjen
tills rutten slutar tvärt.