Português
Estrofe 1
As docas do Mersey clangem com contentores
gruas balançam como braços gigantes
prendo as cargas no turno da madrugada
mãos ásperas das correntes
salpicos de sal e toques de buzina
a manhã em que chegou a automação
Estrofe 2
Os rapazes resmungam dos robôs.
digo: "Ainda somos os cérebros."
riem, apertam as cintas.
Pensam que o fim vem depressa
o porto exige trabalho
antes de substituir.
Estrofe 3
Navios descarregam de mares distantes
dirijo o fluxo com firmeza
os contentores contam ondas
o corpo forte no esforço
os empregos evoluem devagar
desaparecem de um dia para o outro
Estrofe 4
O nevoeiro rola da baía
paro, limpo o suor
ouço o gemido mecânico da grua
rival do meu aperto
o ritmo da doca é constante
mesmo quando muda
Estrofe 5
As luzes douram o Albert Dock
lançam sombras sobre as pilhas
acabo o turno, fico direito
a ouvir o chamamento do rio
os trabalhos resistem humanos
mecanizam-se
Estrofe 6
O estivador atraca o seu orgulho
no bater de maré de Liverpool
as gruas são agora a minha concorrência
mas as mãos não se vencem
a doca ainda cheira a sal e ferrugem.
Texto original
Verse 1
Mersey docks clang with containers
cranes swing like giant arms
I hook the loads at graveyard
hands rough from the chains
salt spray and horn blasts
the morning automation arrived
Verse 2
Lads grumble about the bots.
I say, “We’re still the brains.”
They laugh, tighten the straps.
Think the end’s coming fast
The port demands labour
before it replaces.
Verse 3
Ships unload from far seas
I direct the flow steady
boxes tally waves
body strong in the strain
jobs evolve slow
vanish overnight
Verse 4
Fog rolls in from the bay
I pause, wipe the sweat
hear the crane’s mechanical groan
rival to my grip
the dock’s rhythm constant
even as it changes
Verse 5
Lights gild the Albert Dock
cast shadows on the stacks
I finish the shift, stand tall
hearing the river’s call
works endure human
mechanize
Verse 6
The docker docks his pride
in Liverpool’s tidal beat
cranes my competition now
but the hands can’t be beat
the dock still smells of salt and rust.
Svenska
Vers 1
Merseys hamnar klangar av containrar
kranar svänger som väldiga armar
jag hakar på lasterna på nattskiftet
händerna råa av kedjorna
saltstänk och hornstötar
morgonen då automatiseringen kom
Vers 2
Grabbarna muttrar om robotarna.
jag säger: "Vi är fortfarande hjärnorna."
De skrattar, drar åt banden.
Tror att slutet kommer fort
Hamnen kräver arbete
innan den ersätter.
Vers 3
Fartyg lossar från fjärran hav
jag leder flödet stadigt
containrarna räknar vågor
kroppen stark i ansträngningen
jobb förändras långsamt
försvinner över en natt
Vers 4
Dimma rullar in från bukten
jag stannar, torkar svetten
hör kranens mekaniska stön
rival till mitt grepp
hamnens rytm är stadig
även när den ändras
Vers 5
Ljuset förgyller Albert Dock
kastar skuggor över staplarna
jag avslutar skiftet, står rak
hör flodens rop
arbeten består mänskligt
mekaniseras
Vers 6
Hamnarbetaren lägger sin stolthet till kaj
i Liverpools tidvattenslag
kranarna är min konkurrens nu
men händerna kan inte slås
hamnen luktar ännu salt och rost.