日本語
第1節
マージーの埠頭はコンテナで鳴る
クレーンは巨大な腕のように振れる
私は深夜勤務で荷を掛ける
手は鎖で荒れている
塩のしぶきと警笛
自動化が来た朝
第2節
仲間はロボットのことでぼやく。
私は言う「まだ頭脳は俺たちだ」
彼らは笑い、帯を締め直す。
終わりが早く来ると思っている
港は労働を求める
置き換える前に。
第3節
船は遠い海から荷を下ろす
私は流れを落ち着いて指示する
箱が波を数える
体は張りの中で強い
仕事はゆっくり変わり
一夜で消える
第4節
霧が湾から転がり込む
私は止まり、汗を拭く
クレーンの機械の呻きを聞く
私の握りの相手
埠頭のリズムは変わらない
変わりながらも
第5節
灯りがアルバート埠頭を金にする
積み山に影を投げる
私は勤務を終え、背を伸ばす
川の呼び声を聞く
仕事は人間のまま持ちこたえ
機械になる
第6節
港の男は誇りを係留する
リバプールの潮の拍に
クレーンはいま私の競争相手
だが手は負けない
埠頭はまだ塩と錆の匂いがする。
原文
Verse 1
Mersey docks clang with containers
cranes swing like giant arms
I hook the loads at graveyard
hands rough from the chains
salt spray and horn blasts
the morning automation arrived
Verse 2
Lads grumble about the bots.
I say, “We’re still the brains.”
They laugh, tighten the straps.
Think the end’s coming fast
The port demands labour
before it replaces.
Verse 3
Ships unload from far seas
I direct the flow steady
boxes tally waves
body strong in the strain
jobs evolve slow
vanish overnight
Verse 4
Fog rolls in from the bay
I pause, wipe the sweat
hear the crane’s mechanical groan
rival to my grip
the dock’s rhythm constant
even as it changes
Verse 5
Lights gild the Albert Dock
cast shadows on the stacks
I finish the shift, stand tall
hearing the river’s call
works endure human
mechanize
Verse 6
The docker docks his pride
in Liverpool’s tidal beat
cranes my competition now
but the hands can’t be beat
the dock still smells of salt and rust.
Svenska
Vers 1
Merseys hamnar klangar av containrar
kranar svänger som väldiga armar
jag hakar på lasterna på nattskiftet
händerna råa av kedjorna
saltstänk och hornstötar
morgonen då automatiseringen kom
Vers 2
Grabbarna muttrar om robotarna.
jag säger: "Vi är fortfarande hjärnorna."
De skrattar, drar åt banden.
Tror att slutet kommer fort
Hamnen kräver arbete
innan den ersätter.
Vers 3
Fartyg lossar från fjärran hav
jag leder flödet stadigt
containrarna räknar vågor
kroppen stark i ansträngningen
jobb förändras långsamt
försvinner över en natt
Vers 4
Dimma rullar in från bukten
jag stannar, torkar svetten
hör kranens mekaniska stön
rival till mitt grepp
hamnens rytm är stadig
även när den ändras
Vers 5
Ljuset förgyller Albert Dock
kastar skuggor över staplarna
jag avslutar skiftet, står rak
hör flodens rop
arbeten består mänskligt
mekaniseras
Vers 6
Hamnarbetaren lägger sin stolthet till kaj
i Liverpools tidvattenslag
kranarna är min konkurrens nu
men händerna kan inte slås
hamnen luktar ännu salt och rost.