日本語
第1節
アントリムの道は閉店後に暗く曲がる
バスの前灯が闇を切る
私は古い検問所を過ぎて路線を操る
手はハンドルをしっかり握る
前灯の束と深夜の霧
壁が倒れた勤務
第2節
乗客は用心深いうなずきで乗る
私は切符を切り、平和を保つ
彼らは言わない荷の鞄を抱える
私は走り続け、目は線の上
夜は中立を求める
陣営を求める前に
第3節
若い男が前で冗談を言う
古い分断の響きをかき立てる
私は小さく笑い、なめらかにギアを変える
自分の交差した道を思う
旅は隔たりを橋でつなぎ
広げもする
第4節
サイレンがバックミラーで薄れる
私は加速し、後ろに置く
停留所は長い物語へにじむ
体はエンジンの鼓動に合う
前灯は断片を見せる
隠れたままのものを響かせて
第5節
夜明けが淡い地平をほのめかす
空席に弱い一体感を投げる
私は車庫へ入り、エンジンを切る
路線の残る唸りを聞く
運行は束の間つなぐ
分断は残る
第6節
運転手は分断を運転する
アントリムの影ある道を抜けて
前灯は夜への私の探り針
車輪を線の上に保ち
路線が突然終わるまで。
原文
Verse 1
Antrim roads wind dark after closing time
bus headlights cut through the murk
I steer the route past old checkpoints
hands firm on the wheel grip
headlight beams and late-night fog
the shift the walls came down
Verse 2
Riders board with guarded nods
I punch tickets, keep the peace
they carry bags of unspoken loads
I drive on, eyes on the line
the night demands neutrality
before it demands sides
Verse 3
Young lad shares a joke up front
stirs echoes of the old divides
I chuckle, shift the gears smooth
think of my own crossed paths
journeys bridge gaps
widen them
Verse 4
Sirens fade in the rearview mirror
I accelerate, leave them behind
stops blur into one long story
body synced to the engine’s thrum
the headlights reveal fragments
echoing what remains hidden
Verse 5
Dawn hints at the horizon pale
casts faint unity on empty seats
I pull into the depot, engine off
hearing the route’s lingering hum
drives connect fleetingly
divide eternal
Verse 6
The driver drives the divide
through Antrim’s shadowed lanes
headlights my probe into the night
keeping the wheels on the line
till the route ends abruptly.
Svenska
Vers 1
Antrims vägar slingrar mörka efter stängning
bussens strålkastare skär genom dunklet
jag styr rutten förbi gamla kontrollposter
händerna stadigt om ratten
ljuskäglor och sen nattdimma
skiftet då murarna föll
Vers 2
Resenärer kliver på med vaksamma nickar
jag stansar biljetter, håller freden
de bär på väskor av outsagda bördor
jag kör vidare, ögonen på linjen
natten kräver neutralitet
innan den kräver sidor
Vers 3
En ung grabb drar ett skämt där framme
väcker ekon av gamla skiljelinjer
jag småskrattar, växlar mjukt
tänker på mina egna korsade vägar
resor överbryggar klyftor
vidgar dem
Vers 4
Sirener bleknar i backspegeln
jag accelererar, lämnar dem bakom mig
hållplatser flyter ihop till en lång berättelse
kroppen synkad med motorns dunk
strålkastarna visar fragment
som ekar av det som förblir dolt
Vers 5
Gryningen antyder en blek horisont
kastar svag enhet över tomma säten
jag kör in i depån, motorn av
hör ruttens kvarvarande brum
körningar binder kort
splittringen består
Vers 6
Föraren kör genom skiljelinjen
längs Antrims skuggade vägar
strålkastarna är min sond i natten
håller hjulen på linjen
tills rutten slutar tvärt.