Español
Estrofa 1
La jaula del pozo cuelga rojiza de óxido bajo la lluvia
Sigo el viejo túnel al anochecer
los puños vacíos del peso del pico
polvo de carbón aún hondo en los pliegues
un negro que marcó la frente de mi hijo
el día que lo empujé hacia el pozo
Estrofa 2
Los susurros de la cuadrilla flotan en el aire húmedo
él siguió tu ejemplo, compañero
el silbato de lata del pájaro de seguridad
lo colgué por suerte, no para esto
la tierra tomó más que carbón aquel turno
tomó el derecho a llamarlo hijo
Estrofa 3
La postal del muchacho desde Nueva Gales del Sur
Padre, aquí el sol pela la pintura
La sostengo bajo la bombilla débil
leo los espacios entre líneas
algunas deudas cavan más hondo que la veta
y nunca ven la luz
Estrofa 4
El viento gime por el castillete
trae el fantasma de la sirena
Me quedo allí contando el precio
el peso del carbón ya muy lejos
la carga se mueve en la memoria
se posa en la espalda de un padre
Estrofa 5
Las luces salpican el Tyne como estrellas de mina
las mismas que nos vieron bajar
Maldigo la oscuridad al aire vacío
la oscuridad tose de vuelta en graznidos de grajo
algunas penas son ligeras como canarios
otras pesadas como un derrumbe de piedra
Estrofa 6
Así que la jaula queda quieta para siempre
pero yo bajo en ella cada noche
la veta negra lo mandó lejos
me dejó con su tiza amarga
¿Un muchacho listo? Yo no.
Solo un necio listo.
Texto original
Verse 1
Pit cage hangs rust-red in the rain
I trace the old tunnel at twilight
fists empty of the pick’s heft
coal dust still deep in the creases
a black that marked my son’s brow
the day I pushed him toward the shaft
Verse 2
Crew’s whispers hang in the damp air
he followed your lead, mate
the safety bird’s tin whistle
I hung for luck, not for this
the earth took more than coal that shift
it took the right to call him “son”
Verse 3
Lad’s postcard from New South Wales
Da, the sun here peels paint
I hold it under the weak bulb
read the spaces between lines
some debts dig deeper than the seam
and never see the light
Verse 4
Wind through the winding gear moans
carries the ghost of the hooter
I stand there counting the cost
the coal’s weight long gone
the load shifts in the memory
settles on a father’s spine
Verse 5
Lights dot the Tyne like pit stars
same ones that watched us descend
I curse the dark to the empty air
the dark coughs back in rook-calls
some sorrows are light as canaries
others heavy as a fall of stone
Verse 6
So the cage stays still for good
but I ride it down every night
the black seam sent him away
left me with its bitter chalk
canny lad? Not me.
Just a canny fool.
Svenska
Vers 1
Gruvburen hänger roströd i regnet
Jag följer den gamla tunneln i skymningen
nävarna tomma på hackans tyngd
koldammet ännu djupt i vecken
ett svart som märkte min sons panna
den dag jag drev honom mot schaktet
Vers 2
Arbetslagets viskningar hänger i den fuktiga luften
han följde ju dig, kompis
säkerhetsfågelns bleckvissla
hängde jag upp för tur, inte för detta
jorden tog mer än kol det skiftet
den tog rätten att kalla honom son
Vers 3
Pojkens vykort från New South Wales
Far, solen här flagnar färgen
Jag håller det under den svaga glödlampan
läser mellan raderna
vissa skulder gräver djupare än flötsen
och ser aldrig ljuset
Vers 4
Vinden genom hissverket klagar
bär signalhornets vålnad
Jag står där och räknar priset
kolets tyngd sedan länge borta
lasten skiftar i minnet
lägger sig över en fars ryggrad
Vers 5
Ljusen prickar Tyne som gruvstjärnor
samma som såg oss gå ner
Jag förbannar mörkret ut i tom luft
mörkret hostar tillbaka i råkors krax
vissa sorger är lätta som kanariefåglar
andra tunga som ett stenras
Vers 6
Så buren står stilla för gott
men jag åker ner med den varje natt
den svarta flötsen skickade bort honom
lämnade mig med sin bittra krita
En klok grabb? Inte jag.
Bara en klok dåre.
