日本語
第1節
坑道のケージが雨の中で錆びた赤に垂れている
夕暮れに古い坑道をたどる
つるはしの重みを失った空の拳
石炭の粉はまだ深く皺に入り込んでいる
息子の額に刻まれた黒
私があの子を立坑へ押しやった日
第2節
坑夫仲間のささやきが湿った空気に残る
あいつはお前の背を追ったんだ、相棒
安全を祈る鳥の小さなブリキ笛
幸運のために吊した、こんな日のためではない
あの交代で地面は石炭以上のものを奪った
息子と呼ぶ権利まで奪った
第3節
ニューサウスウェールズから届いた息子の葉書
父さん、ここの太陽は塗装を剥がす
私は弱い電球の下でそれを持つ
行間の空白を読む
ある借りは炭層より深く掘り下がり
決して光を見ない
第4節
巻き上げ機を抜ける風がうめく
サイレンの亡霊を運んでくる
私はそこに立って代償を数える
石炭の重みはとうに消えた
荷は記憶の中でずれて
父親の背骨に沈み込む
第5節
灯りが坑内の星のようにタインを点々と照らす
私たちが下りていくのを見ていた同じ灯りだ
私は空っぽの空気へ闇を呪う
闇はミヤマガラスの声で咳き返す
カナリアほど軽い悲しみもあれば
落石ほど重いものもある
第6節
だからケージはもう永遠に止まったまま
それでも私は毎晩それで下りていく
黒い炭層があの子を遠くへやった
苦いチョークだけを私に残して
利口な若者? 私ではない。
ただの利口な愚か者だ。
原文
Verse 1
Pit cage hangs rust-red in the rain
I trace the old tunnel at twilight
fists empty of the pick’s heft
coal dust still deep in the creases
a black that marked my son’s brow
the day I pushed him toward the shaft
Verse 2
Crew’s whispers hang in the damp air
he followed your lead, mate
the safety bird’s tin whistle
I hung for luck, not for this
the earth took more than coal that shift
it took the right to call him “son”
Verse 3
Lad’s postcard from New South Wales
Da, the sun here peels paint
I hold it under the weak bulb
read the spaces between lines
some debts dig deeper than the seam
and never see the light
Verse 4
Wind through the winding gear moans
carries the ghost of the hooter
I stand there counting the cost
the coal’s weight long gone
the load shifts in the memory
settles on a father’s spine
Verse 5
Lights dot the Tyne like pit stars
same ones that watched us descend
I curse the dark to the empty air
the dark coughs back in rook-calls
some sorrows are light as canaries
others heavy as a fall of stone
Verse 6
So the cage stays still for good
but I ride it down every night
the black seam sent him away
left me with its bitter chalk
canny lad? Not me.
Just a canny fool.
Svenska
Vers 1
Gruvburen hänger roströd i regnet
Jag följer den gamla tunneln i skymningen
nävarna tomma på hackans tyngd
koldammet ännu djupt i vecken
ett svart som märkte min sons panna
den dag jag drev honom mot schaktet
Vers 2
Arbetslagets viskningar hänger i den fuktiga luften
han följde ju dig, kompis
säkerhetsfågelns bleckvissla
hängde jag upp för tur, inte för detta
jorden tog mer än kol det skiftet
den tog rätten att kalla honom son
Vers 3
Pojkens vykort från New South Wales
Far, solen här flagnar färgen
Jag håller det under den svaga glödlampan
läser mellan raderna
vissa skulder gräver djupare än flötsen
och ser aldrig ljuset
Vers 4
Vinden genom hissverket klagar
bär signalhornets vålnad
Jag står där och räknar priset
kolets tyngd sedan länge borta
lasten skiftar i minnet
lägger sig över en fars ryggrad
Vers 5
Ljusen prickar Tyne som gruvstjärnor
samma som såg oss gå ner
Jag förbannar mörkret ut i tom luft
mörkret hostar tillbaka i råkors krax
vissa sorger är lätta som kanariefåglar
andra tunga som ett stenras
Vers 6
Så buren står stilla för gott
men jag åker ner med den varje natt
den svarta flötsen skickade bort honom
lämnade mig med sin bittra krita
En klok grabb? Inte jag.
Bara en klok dåre.
