Français
Couplet 1
Le vent des fens secoue encore les roseaux
ciel si vaste que le regarder fait mal
Je marche le chemin avec le vieux chien
bottes qui s'enfoncent dans la tourbe noire
odeur douce de betterave à sucre dans l'air
là où la terre l'a gardé
Couplet 2
La tour de l'église penche comme si elle était lasse
elle est ainsi depuis des années
Je parle aux freux dans les ormes
ils répondent mieux que les gens
les fens m'ont appris le silence avant la perte
et la perte est une lente récolte
Couplet 3
Le facteur laisse le journal sur la marche
Je ne l'ouvre plus
Je regarde la station de pompage tourner
jour après jour, même rythme
l'eau reste où on lui dit
et moi aussi
Couplet 4
Le soleil tombe derrière le moignon du moulin
change les drains en rouge sang
J'allume le Rayburn une fois encore
la maison se tasse comme un vieil ami
les murs respirent l'humidité
et je respire avec eux
Couplet 5
Les étoiles sortent au-dessus du Wash
les mêmes qui ont vu les inondations
le froid me dit quand arrêter
le fen garde son propre temps
et je garde le mien
Couplet 6
Alors je garderai la porte au loquet
jusqu'à ce que le loquet rouille ou moi
et que les roseaux continuent de chuchoter
et que les drains continuent de drainer
plus de champs à parcourir
plus de chiens à appeler
seulement le plat qui tient
tiens bon
Texte original
Verse 1
Fen wind rattles the reeds again
sky so wide it hurts to look
I walk the drove with the old dog
boots sink in the black peat
sugar-beet smell sweet on the air
where the ground kept him
Verse 2
Church tower leans like it’s tired
it’s been that way for years
I talk to the rooks in the elms
they answer better than people
the fens taught me silence before they taught me loss
and loss is a slow harvest
Verse 3
Postman leaves the paper on the step
I don’t open it anymore
I watch the pumping station turn
day in, day out, same rhythm
the water stays where it’s told
and so do I
Verse 4
Sun drops behind the windmill stump
turns the drains blood-red
I light the Rayburn one more time
house settles like an old friend
the walls breathe damp
and I breathe with them
Verse 5
Stars come out over the Wash
same stars that watched the floods
the cold tells me when to stop
the fen keeps its own time
and I keep mine
Verse 6
So I’ll keep the door on the latch
till the latch rusts or I do
and the reeds keep whispering
and the drains keep draining
no more fields to walk
no more dogs to call
just the flat that holds
hold fast
Svenska
Vers 1
Fenvinden skramlar i vassen igen
himlen så vid att det gör ont att se
Jag går fägatan med den gamla hunden
stövlarna sjunker i den svarta torven
sockerbetsdoft söt i luften
där marken behöll honom
Vers 2
Kyrktornet lutar som om det är trött
det har varit så i åratal
Jag talar med råkorna i almarna
de svarar bättre än människor
fens lärde mig tystnad innan de lärde mig förlust
och förlust är en långsam skörd
Vers 3
Brevbäraren lämnar tidningen på trappan
Jag öppnar den inte längre
Jag ser pumpstationen gå runt
dag ut, dag in, samma rytm
vattnet stannar där det blir tillsagt
och det gör jag också
Vers 4
Solen sjunker bakom väderkvarnsstubben
färgar dikena blodröda
Jag tänder Rayburnspisen en gång till
huset sätter sig som en gammal vän
väggarna andas fukt
och jag andas med dem
Vers 5
Stjärnorna kommer fram över Wash
samma stjärnor som såg översvämningarna
kylan säger när jag ska sluta
fenlandet håller sin egen tid
och jag håller min
Vers 6
Så jag håller dörren på klinkan
tills klinkan rostar eller jag gör det
och vassen fortsätter viska
och dikena fortsätter dränera
inga fler fält att gå
inga fler hundar att kalla
bara flacklandet som håller
håll fast