Italiano
Strofa 1
Il vento delle terre basse scuote di nuovo le canne
cielo così vasto che fa male guardare
Cammino la pista con il vecchio cane
stivali affondano nella torba nera
odore dolce di barbabietola da zucchero nell'aria
dove la terra lo tenne
Strofa 2
Il campanile pende come fosse stanco
è così da anni
Parlo alle cornacchie sugli olmi
rispondono meglio delle persone
le terre basse mi insegnarono il silenzio prima della perdita
e la perdita è un raccolto lento
Strofa 3
Il postino lascia il giornale sul gradino
Non lo apro più
Guardo la stazione di pompaggio girare
giorno dopo giorno, stesso ritmo
l'acqua resta dove le viene detto
e così anch'io
Strofa 4
Il sole cala dietro il troncone del mulino
fa i canali rosso sangue
Accendo il Rayburn un'altra volta
la casa si assesta come un vecchio amico
le pareti respirano umido
e io respiro con loro
Strofa 5
Le stelle escono sopra il Wash
le stesse che videro le alluvioni
il freddo mi dice quando fermarmi
la terra bassa tiene il suo tempo
e io tengo il mio
Strofa 6
Così terrò la porta col chiavistello
finché il chiavistello arrugginirà o io
le canne continueranno a sussurrare
e i canali continueranno a drenare
nessun altro campo da camminare
nessun altro cane da chiamare
solo il piatto che regge
tieni duro
Testo originale
Verse 1
Fen wind rattles the reeds again
sky so wide it hurts to look
I walk the drove with the old dog
boots sink in the black peat
sugar-beet smell sweet on the air
where the ground kept him
Verse 2
Church tower leans like it’s tired
it’s been that way for years
I talk to the rooks in the elms
they answer better than people
the fens taught me silence before they taught me loss
and loss is a slow harvest
Verse 3
Postman leaves the paper on the step
I don’t open it anymore
I watch the pumping station turn
day in, day out, same rhythm
the water stays where it’s told
and so do I
Verse 4
Sun drops behind the windmill stump
turns the drains blood-red
I light the Rayburn one more time
house settles like an old friend
the walls breathe damp
and I breathe with them
Verse 5
Stars come out over the Wash
same stars that watched the floods
the cold tells me when to stop
the fen keeps its own time
and I keep mine
Verse 6
So I’ll keep the door on the latch
till the latch rusts or I do
and the reeds keep whispering
and the drains keep draining
no more fields to walk
no more dogs to call
just the flat that holds
hold fast
Svenska
Vers 1
Fenvinden skramlar i vassen igen
himlen så vid att det gör ont att se
Jag går fägatan med den gamla hunden
stövlarna sjunker i den svarta torven
sockerbetsdoft söt i luften
där marken behöll honom
Vers 2
Kyrktornet lutar som om det är trött
det har varit så i åratal
Jag talar med råkorna i almarna
de svarar bättre än människor
fens lärde mig tystnad innan de lärde mig förlust
och förlust är en långsam skörd
Vers 3
Brevbäraren lämnar tidningen på trappan
Jag öppnar den inte längre
Jag ser pumpstationen gå runt
dag ut, dag in, samma rytm
vattnet stannar där det blir tillsagt
och det gör jag också
Vers 4
Solen sjunker bakom väderkvarnsstubben
färgar dikena blodröda
Jag tänder Rayburnspisen en gång till
huset sätter sig som en gammal vän
väggarna andas fukt
och jag andas med dem
Vers 5
Stjärnorna kommer fram över Wash
samma stjärnor som såg översvämningarna
kylan säger när jag ska sluta
fenlandet håller sin egen tid
och jag håller min
Vers 6
Så jag håller dörren på klinkan
tills klinkan rostar eller jag gör det
och vassen fortsätter viska
och dikena fortsätter dränera
inga fler fält att gå
inga fler hundar att kalla
bara flacklandet som håller
håll fast