日本語
第1節
フェンの風がまた葦を鳴らす
空は広すぎて見るのが痛い
古い犬と追い道を歩く
ブーツは黒い泥炭に沈む
空気には甜菜の甘い匂い
土が彼を留めた場所
第2節
教会の塔は疲れたように傾く
何年もそのままだ
ニレのミヤマガラスに話しかける
人よりよく答えてくれる
フェンは喪失の前に沈黙を教えた
喪失はゆっくりした収穫だ
第3節
郵便配達人が新聞を段に置く
もう開かない
揚水場が回るのを見る
来る日も来る日も同じリズム
水は言われた場所に留まる
私もそうする
第4節
太陽が風車の切り株の後ろへ落ちる
排水路を血の赤にする
レイバーンにもう一度火を入れる
家は古い友のように落ち着く
壁は湿気を呼吸し
私はそれと一緒に息をする
第5節
ウォッシュの上に星が出る
洪水を見た同じ星たち
寒さが止め時を教える
フェンは自分の時を保つ
私も自分の時を保つ
第6節
だから私は扉を掛け金のままにしておく
掛け金が錆びるか私が錆びるまで
葦がささやき続け
排水路が流し続けるまで
もう歩く畑はない
もう呼ぶ犬もいない
ただ支える平地だけ
しっかり持て
原文
Verse 1
Fen wind rattles the reeds again
sky so wide it hurts to look
I walk the drove with the old dog
boots sink in the black peat
sugar-beet smell sweet on the air
where the ground kept him
Verse 2
Church tower leans like it’s tired
it’s been that way for years
I talk to the rooks in the elms
they answer better than people
the fens taught me silence before they taught me loss
and loss is a slow harvest
Verse 3
Postman leaves the paper on the step
I don’t open it anymore
I watch the pumping station turn
day in, day out, same rhythm
the water stays where it’s told
and so do I
Verse 4
Sun drops behind the windmill stump
turns the drains blood-red
I light the Rayburn one more time
house settles like an old friend
the walls breathe damp
and I breathe with them
Verse 5
Stars come out over the Wash
same stars that watched the floods
the cold tells me when to stop
the fen keeps its own time
and I keep mine
Verse 6
So I’ll keep the door on the latch
till the latch rusts or I do
and the reeds keep whispering
and the drains keep draining
no more fields to walk
no more dogs to call
just the flat that holds
hold fast
Svenska
Vers 1
Fenvinden skramlar i vassen igen
himlen så vid att det gör ont att se
Jag går fägatan med den gamla hunden
stövlarna sjunker i den svarta torven
sockerbetsdoft söt i luften
där marken behöll honom
Vers 2
Kyrktornet lutar som om det är trött
det har varit så i åratal
Jag talar med råkorna i almarna
de svarar bättre än människor
fens lärde mig tystnad innan de lärde mig förlust
och förlust är en långsam skörd
Vers 3
Brevbäraren lämnar tidningen på trappan
Jag öppnar den inte längre
Jag ser pumpstationen gå runt
dag ut, dag in, samma rytm
vattnet stannar där det blir tillsagt
och det gör jag också
Vers 4
Solen sjunker bakom väderkvarnsstubben
färgar dikena blodröda
Jag tänder Rayburnspisen en gång till
huset sätter sig som en gammal vän
väggarna andas fukt
och jag andas med dem
Vers 5
Stjärnorna kommer fram över Wash
samma stjärnor som såg översvämningarna
kylan säger när jag ska sluta
fenlandet håller sin egen tid
och jag håller min
Vers 6
Så jag håller dörren på klinkan
tills klinkan rostar eller jag gör det
och vassen fortsätter viska
och dikena fortsätter dränera
inga fler fält att gå
inga fler hundar att kalla
bara flacklandet som håller
håll fast