日本語
第1節
空に向かう石、肌に触れる塩
海は長い音を引き延ばす
風は古い記憶を研ぐ
灰色の崖の冠に当てて
第2節
一人の女が岩棚に座り
西の海が燃えるのを見ている
彼女は思う、何も無駄ではなかった、
すべては自分の時を受け取った。
第3節
雲が入り江の上を動き
時間はゆっくり滑っていく
彼女は急がず立ち上がり
風にその道を行かせる
第4節
夕べが静けさに沈むとき
太陽が小島の陰で死ぬとき
花崗岩は沈黙のまま残り
かつてここにあったすべての命を思い出す
原文
Vers 1
Sten mot himmel, salt mot hud
havet drar sin långa ton
Vinden slipar gamla minnen
mot de gråa klippors krona
Vers 2
En kvinna sitter på en hälle
ser västerhavets brand
Hon tänker: inget var förgäves,
allt har fått sin egen tid.
Vers 3
Molnen rör sig över fjärden
tiden glider sakta iväg
Hon reser sig, utan att skynda
och låter vinden ha sin väg
Vers 4
När kvällen sjunker i stillhet
och solen dör bakom skär
står graniten kvar i tystnad
och minns allt liv som en gång var här
English
Verse 1
Stone against sky, salt against skin
the sea draws out its long note
The wind sharpens old memories
against the crown of grey cliffs
Verse 2
A woman sits on a rock slab
watching the western sea burn
She thinks: nothing was in vain,
everything has received its own time.
Verse 3
Clouds move across the inlet
time slides slowly away
She rises, without hurry
and lets the wind have its way
Verse 4
When evening sinks into stillness
and the sun dies behind the skerries
the granite remains in silence
remembering all life once here