← 戻る Raw Isles, Salt and Rust
Hull Tides and Silence — Raw Isles, Salt and Rust
曲 05 · Raw Isles, Salt and Rust · Lundberg Selection

Hull Tides and Silence

曲ページ · アルバム · Lundberg Selection

日本語

第1節
ハンバーはディーゼルとチップスの匂いがする
潮が引き、泥はグレービーのように厚い
最初の光でヴィクトリア桟橋を歩く
ブーツはまだドッガーの泥で固まっている
カモメが執行官のように頭上を回る
毎朝同じ騒ぎ
第2節
トロール船は酔っ払いのように横たわる
船首の名前は半分削られている
ひびの入った水筒から紅茶を飲む
海が始めたことを錆が続けるのを見る
肺には四十年分の塩
それでも銀行はまだ一ポンドを欲しがる
第3節
父の帽子が戸口に掛かっている
私にはどうにも合わなかった
それでもかぶる
火曜のミネルヴァは静かだ
いるのは古い連中と果物スロットだけ
誰も勝たず、誰も去らない
第4節
太陽がスパーンの上へ身を引き上げる
水を乾いた血の色にする
昨日の吸いさしで巻き煙草に火をつける
羊の代わりに空の係留場所を数える
ある朝は地平線が近く見える
たいていの朝はそうではない
第5節
団地の子どもらが「船長」と叫ぶ
私は手を上げ、何も言わない
じきに覚えるだろう
このあたりで唯一の階級は
生き残り
それさえ一時のものだ
第6節
だから私はもう少しここに立つ
潮が変わるか、私が変わるまで
カモメが騒ぎ続け
ハンバーが秘密を守り続けるまで
上等だ、ああ
上等だ

原文

Verse 1
Humber smells of diesel, chips
tide’s out, mud thick as gravy
I walk Victoria Pier at first light
boots still crusted from the Dogger
gulls wheel overhead like bailiffs
same racket every dawn
Verse 2
Trawlers lie on their sides like drunks
names half scraped off the bows
I drink tea from a cracked flask
watching rust do what the sea started
forty years of salt in my lungs
and the bank still wants its pound
Verse 3
Dad’s cap hangs by the door
never fitted me right
I wear it anyway
Minerva’s quiet on a Tuesday
just the old lads and the fruit machine
nobody wins, nobody leaves
Verse 4
Sun hauls itself up over Spurn
turns the water the colour of dried blood
I light a roll-up off yesterday’s dog-end
count the empty berths instead of sheep
some mornings the horizon looks closer
most mornings it don’t
Verse 5
Kids on the estate shout “captain”
I raise a hand, say nowt
they’ll learn soon enough
the only rank round here
is survivor
and even that’s temporary
Verse 6
So I’ll stand here a bit longer
till the tide turns or I do
and the gulls keep their racket
and the Humber keeps its secrets
champ’yun, aye
champ’yun

Svenska

Vers 1
Humber luktar diesel, pommes
lågvatten, lera tjock som sås
Jag går på Victoria Pier i första ljuset
stövlarna ännu skorpiga från Doggerbanken
måsar kretsar ovanför som fogdar
samma oväsen varje gryning
Vers 2
Trålarna ligger på sidan som fyllon
namnen halvt bortskrapade från stävarna
Jag dricker te ur en sprucken termos
ser rosten göra det havet började
fyrtio år av salt i lungorna
och banken vill ännu ha sitt pund
Vers 3
Pappas keps hänger vid dörren
passade aldrig riktigt på mig
Jag bär den ändå
Minerva är tyst en tisdag
bara de gamla grabbarna och spelautomaten
ingen vinner, ingen går
Vers 4
Solen släpar sig upp över Spurn
färgar vattnet som torkat blod
Jag tänder en rullcigarett på gårdagens fimp
räknar tomma kajplatser i stället för får
vissa morgnar ser horisonten närmare ut
de flesta morgnar gör den inte det
Vers 5
Ungarna på området ropar ”kapten”
Jag höjer handen, säger ingenting
de lär sig tids nog
den enda graden här omkring
är överlevare
och även den är tillfällig
Vers 6
Så jag står här en stund till
tills tidvattnet vänder eller jag gör det
och måsarna fortsätter sitt oväsen
och Humber behåller sina hemligheter
kanon, jo
kanon