日本語
第1節
ビーストン・ロードは夕方の交通で唸る
大学寮は借り物の低音で震える
戸口で私は声を変える
カミーズの上にフードをかぶる
リュックには温かいチャパティ
北へ運んできた静かな引き
第2節
友人たちは袋の中身を尋ねる
私はそれを割り、彼らは笑って噛む
本物だ、新しいと言う
私は笑い、その瞬間を通す
この街は味を素早く折り畳む
私のものには時間がかかる
第3節
講義は抽象的な地面をめぐる
私はウルドゥーの曲線で名を書く
教授はアリでつまずく
それを始まりだと思っている
名前は声に出されて新しい形を覚え
内側に重みを保つ
第4節
夜行バスがハイド・パークを過ぎる
窓が停留所を刻んでいく
二重のシフトが骨に沈む
私はまだ柔らかいパンを食べる
生地は母の手を覚えている
そして私の立つ場所も-
私もそうだ
第5節
図書館の灯りは低く青白く燃える
余白がにじむまで読む
思ったより広い道が開く
足元で根が唸る
何もきれいには引き離せない
それでも保たれる
第6節
私はどちらか一方を選んでいない
重なりを学んでいる
一語、一口ずつ
この人生が形を取りながら
リーズは動き続ける
私もそうだ
原文
Verse 1
Beeston Road hums with evening traffic
uni halls thump with borrowed bass
I change my voice at the doorway
hoodie pulled over my kameez
chapatti warm in my backpack
that quiet pull I carried north
Verse 2
Mates ask what’s in the bag
I break it, they grin and chew
say it’s proper, say it’s new
I laugh, let the moment pass
this city folds its flavours fast
mine takes time
Verse 3
Lectures circle abstract ground
I write my name in Urdu curves
the professor trips on Ali
he thinks it’s a beginning
names learn new shapes out loud
keep their weight within
Verse 4
Night bus rolls past Hyde Park
windows ticking off the stops
double shifts settle in my bones
I eat the bread, still soft
the dough remembers my mother’s hands
and where I stand —
so do I
Verse 5
Library lights burn low and pale
I read till the margins blur
paths open wider than I planned
roots hum underfoot
nothing pulls clean apart
still, it holds
Verse 6
I’m not choosing one or the other
I’m learning the overlap
one word, one mouthful at a time
this life taking shape
Leeds keeps moving
so do I
Svenska
Vers 1
Beeston Road brummar av kvällstrafik
studenthusen dunkar av lånad bas
Jag byter röst i dörröppningen
huvan dragen över min kameez
chapati varm i ryggsäcken
det tysta drag jag bar norrut
Vers 2
Kompisar frågar vad som finns i väskan
Jag bryter den, de ler och tuggar
säger att det är riktigt bra, säger att det är nytt
Jag skrattar, låter stunden passera
den här staden viker snabbt ihop sina smaker
min tar tid
Vers 3
Föreläsningar kretsar kring abstrakt mark
Jag skriver mitt namn i urdukurvor
professorn snubblar på Ali
han tror att det är en början
namn lär sig nya former högt
behåller sin tyngd inuti
Vers 4
Nattbussen rullar förbi Hyde Park
fönstren tickar av hållplatserna
dubbla skift lägger sig i mina ben
Jag äter brödet, fortfarande mjukt
degen minns min mors händer
och var jag står-
det gör jag också
Vers 5
Biblioteksljusen brinner lågt och blekt
Jag läser tills marginalerna suddas
vägar öppnas vidare än jag planerat
rötter brummar under fötterna
inget dras rent isär
ändå håller det
Vers 6
Jag väljer inte det ena eller det andra
Jag lär mig överlappningen
ett ord, en munsbit i taget
medan detta liv tar form
Leeds fortsätter röra sig
det gör jag också