Srpski
Strofa 1
Rame zna broj pre očiju
Hladan asfalt, svaki korak traži aluminijumski sjaj
Vrata zatvorena, ključ izgladila vlakna iz džepa
Težina kese vuče kičmu u znak pitanja
Prsti, zadebljali od hladnoće, pogrešno procene stisak
Voda iz jarka natapa manžetnu: dug koji se ne suši
Etiketa se rastvara, ime postaje kaša
Ruka se povlači, nekad sigurne smene sada su nestale
Šest konzervi: jedna zemička. Račun je mršav
Autobus skreće netaknut, čekanje ostaje neprekinuto
Telo popisuje ivičnjake, zbir ne daje ništa
Kiša prisvaja list za brojanje, mastilo krvari
Soba je sada miris mokre vune u ulazu
Ulica kao glavna knjiga, koraci beleže manjkove
Nešto ostavljeno u starom, račun nepreuzet
Brojanje se vuče, kičma popušta pod povlačenjem
Utrnuli prsti čitaju brajevo pismo oluka
Noći na klupama, kaput klone pod rosom
Pozivi zapamćeni kao napukli ekran telefona
Prsti petljaju, ispuštaju ono što su skoro držali
Džepovi zveckaju nalazima, težina tone niže
Putevi kruže oko blokova, stopala prate brisanja
Dečja nalepnica napola sastrugana sa bandere hvata poslednje svetlo
Kesa se vuče, povlačenje ne popušta, leđa nisu prava
Stopala idu kući. Kuća odlazi.
Originalni tekst
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln kan antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker aluminiumglans
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd drar ryggraden till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten suger in i manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen dras tillbaka, fasta skift finns inte kvar
Sex burkar: en fralla. Matematiken är knapp
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som liggare, stegen markerar underskott
Något lämnat kvar i det gamla, kvittot aldrig inlöst
Räkningen släpar, ryggraden ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens punktskrift
Nätter på bänkar, rocken säckar under dagg
Samtal blir minnen i telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan höll
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Ett barns klistermärke, halvt bortskrapat från lyktstolpen, fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.