日本語
第1節
肩は目より先に数を知っている
冷たいアスファルト、足取りごとにアルミの光を探す
閉まった扉、ポケットの埃で滑らかになった鍵
袋の重みが背骨を疑問符に引く
寒さでこわばった指が、握りを誤る
側溝の水が袖口を濡らす――乾かない借り
ラベルは溶け、名前は紙くずになる
手は引き、かつて確かだった動きはもうない
六つの缶、ひとつの丸パン。計算は細い
バスは触れられぬまま曲がって去り、待つ時間は切れない
体は縁石を棚卸しし、数えても何も出ない
雨が数え紙を奪い、インクがにじみ出す
部屋はいま、戸口に立つ濡れた羊毛の匂い
通りは帳簿、歩数が不足を記す
古いものに残された何か、受け取られないレシート
数は重く引きずり、背骨は引きに負ける
しびれた指が側溝の点字を読む
ベンチの夜、上着は露の下で垂れる
電話のひび割れた画面のように思い出される通話
指はもつれ、ほとんど持てたものを落とす
ポケットは拾い物を鳴らし、重みはさらに沈む
道は区画を巡り、足は消された跡をなぞる
街灯に半分削られた子どものシールが最後の光を受ける
袋は引きずり、引く力はゆるまず、背はまっすぐでない
足は家へ歩く。家は遠ざかる。
原文
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln kan antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker aluminiumglans
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd drar ryggraden till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten suger in i manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen dras tillbaka, fasta skift finns inte kvar
Sex burkar: en fralla. Matematiken är knapp
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som liggare, stegen markerar underskott
Något lämnat kvar i det gamla, kvittot aldrig inlöst
Räkningen släpar, ryggraden ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens punktskrift
Nätter på bänkar, rocken säckar under dagg
Samtal blir minnen i telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan höll
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Ett barns klistermärke, halvt bortskrapat från lyktstolpen, fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.