Français
Couplet 1
L’épaule connaît le compte avant les yeux
Asphalte froid, chaque pas cherche un éclat d’aluminium
Porte close, clé polie par la peluche de poche
Le poids du sac tire la colonne en point d’interrogation
Les doigts, épaissis par le froid, jugent mal la prise
L’eau du fossé trempe la manche : dette qui ne sèche pas
L’étiquette se dissout, le nom devient pulpe
La main se retire, les gestes autrefois sûrs ont disparu
Six canettes : un petit pain. Le calcul est maigre
Le bus tourne au loin sans être touché, l’attente intacte
Le corps inventorie les bordures, le décompte ne donne rien
La pluie prend la feuille de compte, l’encre saigne
La chambre n’est plus qu’odeur de laine mouillée dans une entrée
La rue comme grand livre, les pas marquent les déficits
Quelque chose laissé dans l’ancien, reçu jamais réclamé
Le décompte traîne, la colonne cède à la traction
Les doigts engourdis lisent le braille du caniveau
Nuits sur des bancs, manteau affaissé sous la rosée
Appels rappelés comme l’écran fêlé du téléphone
Les doigts tâtonnent, lâchent ce qui tenait presque
Les poches font tinter les trouvailles, le poids descend plus bas
Les chemins tournent autour des pâtés de maisons, les pieds tracent des effacements
Un autocollant d’enfant à moitié gratté sur un lampadaire attrape la dernière lumière
Le sac traîne, traction sans relâche, colonne plus droite
Les pieds rentrent chez eux. Chez soi s’éloigne.
Texte original
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln kan antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker aluminiumglans
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd drar ryggraden till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten suger in i manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen dras tillbaka, fasta skift finns inte kvar
Sex burkar: en fralla. Matematiken är knapp
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som liggare, stegen markerar underskott
Något lämnat kvar i det gamla, kvittot aldrig inlöst
Räkningen släpar, ryggraden ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens punktskrift
Nätter på bänkar, rocken säckar under dagg
Samtal blir minnen i telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan höll
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Ett barns klistermärke, halvt bortskrapat från lyktstolpen, fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.
