中文
第一节
肩膀比眼睛先知道数目
冰冷的柏油路，每一步都扫寻铝的微光
门已关上，钥匙被口袋绒磨得光滑
袋子的重量把脊背拉成问号
手指被寒冷冻厚，误判了握力
沟水浸透袖口：一笔不会干的债
标签溶开，名字变成纸浆
手缩回去，曾经稳定的班次已经不在
六个罐子：一个面包卷。算术很瘦
公交车未被触及地转弯离去，等待没有断
身体清点路缘，账目一无所获
雨夺走计数纸，墨水流血
房间现在是门口湿羊毛的气味
街道像账本，脚步标出亏空
有东西留在旧处，收据无人认领
计数拖着走，脊背向拉力屈服
麻木的手指读着排水沟的盲文
长椅上的夜晚，外套在露水下垂落
电话被记起，像手机裂开的屏幕
手指摸索，掉下几乎抓住的东西
口袋里拾来的东西作响，重量沉得更低
道路绕着街区打转，脚描出被擦去的痕迹
路灯杆上半刮掉的儿童贴纸接住最后的光
袋子拖着，拉力不屈，背不再直
脚走回家。家走远。
原文
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln kan antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker aluminiumglans
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd drar ryggraden till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten suger in i manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen dras tillbaka, fasta skift finns inte kvar
Sex burkar: en fralla. Matematiken är knapp
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som liggare, stegen markerar underskott
Något lämnat kvar i det gamla, kvittot aldrig inlöst
Räkningen släpar, ryggraden ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens punktskrift
Nätter på bänkar, rocken säckar under dagg
Samtal blir minnen i telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan höll
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Ett barns klistermärke, halvt bortskrapat från lyktstolpen, fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.