Español
el tejado gotea
una gota fría golpea la mejilla
parpadeo despacio
el agua baja por el cuello
la respiración se vuelve más profunda
la nieve cede
bajo el arbusto queda una mancha
piso con cuidado
el barro agarra la bota
el frío sube por la pierna
el crocus se abre paso
punta violeta contra el gris
el dedo toca la hoja
fría y suave a la vez
la piel todavía recuerda el invierno
los amentos del abedul cuelgan pesados
perlas de agua a lo largo de las ramas
exhalo
la niebla de la boca se disuelve al sol
el calor se queda en el labio
el zorzal canta tres notas
pausa
cuatro notas
me quedo inmóvil
el pájaro no me ve
un abejorro sale tambaleándose de la tierra
las alas húmedas
trepa a una piedra
zumba una vez
se alza pesado hacia la luz
el charco refleja el cielo
las nubes pasan
me inclino
el dedo toca la superficie
el anillo de agua crece despacio
el arroyo brama bajo la franja de nieve
una ramita se engancha, se suelta
desaparece en remolinos
la sigo con la mirada
hasta que se pierde
la urraca aterriza en la cumbrera
sujeta una ramita
me mira un segundo
suelta la ramita
vuela
rayo de sol en la nuca
bajo la camisa
levanto la barbilla
la luz golpea los ojos
las lágrimas vienen solas
la primera brizna de hierba se dobla
una hormiga trepa por encima
se detiene en la cima
tantea con las antenas
continúa
sube el olor de la tierra
me quedo de pie
una gota del tejado
vuelve a caer
aterriza en el mismo sitio
una mariposa se posa en mi mano
las alas se cierran, se abren
el polvo brilla
se eleva
inhalo
el tejado gotea
una gota fría golpea la mejilla
parpadeo despacio
el agua baja por el cuello
la respiración se vuelve más profunda
Texto original
taket droppar
en kall droppe träffar kinden
jag blinkar långsamt
vattnet rinner ner i kragen
andningen blir djupare
snön ger vika
under busken ligger en fläck kvar
jag trampar försiktigt
leran suger fast stöveln
kylan stiger upp i benet
krokus bryter igenom
violett spets mot grått
fingret rör vid bladet
kallt och mjukt samtidigt
huden minns fortfarande vintern
björkhängen hänger tunga
vattenpärlor längs grenarna
jag andas ut
dimman från munnen löses upp i solen
värmen stannar på läppen
trasten sjunger tre toner
paus
fyra toner
jag står stilla
fågeln ser mig inte
en humla vinglar upp ur jorden
vingarna fuktiga
den kryper upp på en sten
surrar till
lyfter tungt mot ljuset
pölen speglar himlen
moln glider förbi
jag böjer mig ner
fingret rör ytan
ringen av vatten växer långsamt
bäcken brusar under snöremsan
en kvist fastnar, lossnar
försvinner i virvlar
jag följer den med blicken
tills den är borta
skatan landar på takåsen
håller fast en kvist
den ser på mig en sekund
släpper kvisten
flyger
solstråle på nacken
under tröjan
jag lyfter hakan
ljuset träffar ögonen
tårarna kommer av sig själva
första grässtrået viker sig
en myra klättrar över
stannar på toppen
känner med antennerna
fortsätter
doften av jord stiger
jag står kvar
en droppe från taket
faller igen
landar på samma ställe
en fjäril slår sig ner på min hand
vingarna sluts, öppnas
pulvret glittrar
den lyfter
jag andas in
taket droppar
en kall droppe träffar kinden
jag blinkar långsamt
vattnet rinner ner i kragen
andningen blir djupare
English
the roof drips
a cold drop hits the cheek
I blink slowly
water runs down into the collar
breathing grows deeper
the snow gives way
under the bush one patch remains
I step carefully
the mud grips the boot
cold rises into the leg
crocus breaks through
violet point against grey
the finger touches the leaf
cold and soft at once
the skin still remembers winter
birch catkins hang heavy
water beads along the branches
I breathe out
mist from the mouth dissolves in the sun
warmth stays on the lip
the thrush sings three notes
pause
four notes
I stand still
the bird does not see me
a bumblebee wobbles up from the earth
the wings damp
it crawls onto a stone
buzzes once
lifts heavily toward the light
the puddle mirrors the sky
clouds drift past
I bend down
the finger touches the surface
the ring of water grows slowly
the brook roars under the strip of snow
a twig catches, comes loose
vanishes in eddies
I follow it with my eyes
until it is gone
the magpie lands on the roof ridge
holding a twig
it looks at me for a second
drops the twig
flies
sunbeam on the neck
under the shirt
I lift my chin
the light hits the eyes
the tears come by themselves
the first blade of grass bends
an ant climbs over
stops at the top
feels with its antennae
continues
the smell of soil rises
I remain standing
a drop from the roof
falls again
lands in the same place
a butterfly settles on my hand
the wings close, open
the powder glitters
it lifts
I breathe in
the roof drips
a cold drop hits the cheek
I blink slowly
water runs down into the collar
breathing grows deeper