← Voltar para Våren kommer
Våren kommer
Faixa 01 · Våren kommer · Lundberg Selection

Våren kommer

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · Våren kommer
Português

o telhado goteja
uma gota fria acerta a face
eu pisco devagar
a água desce pela gola
a respiração fica mais funda

a neve cede
debaixo do arbusto resta uma mancha
piso com cuidado
a lama prende a bota
o frio sobe pela perna

o açafrão rompe
ponta violeta contra o cinza
o dedo toca a folha
fria e macia ao mesmo tempo
a pele ainda lembra o inverno

os amentilhos do bétula pendem pesados
gotas de água ao longo dos galhos
eu solto o ar
a névoa da boca se desfaz no sol
o calor fica no lábio

o tordo canta três notas
pausa
quatro notas
fico imóvel
o pássaro não me vê

um mamangava cambaleia para fora da terra
as asas úmidas
ele sobe numa pedra
zumbe uma vez
ergue-se pesado rumo à luz

a poça espelha o céu
nuvens passam
eu me abaixo
o dedo toca a superfície
o anel de água cresce devagar

o riacho ruge sob a faixa de neve
um graveto prende, se solta
desaparece em redemoinhos
eu o sigo com os olhos
até sumir

a pega pousa na cumeeira
segurando um graveto
olha para mim por um segundo
solta o graveto
voa

raio de sol na nuca
debaixo da camisa
ergo o queixo
a luz atinge os olhos
as lágrimas vêm sozinhas

a primeira lâmina de grama se dobra
uma formiga passa por cima
para no alto
sente com as antenas
continua

o cheiro da terra sobe
eu continuo de pé
uma gota do telhado
cai de novo
pousa no mesmo lugar

uma borboleta pousa na minha mão
as asas se fecham, se abrem
o pó cintila
ela se ergue
eu inspiro

o telhado goteja
uma gota fria acerta a face
eu pisco devagar
a água desce pela gola
a respiração fica mais funda

Texto original

taket droppar
en kall droppe träffar kinden
jag blinkar långsamt
vattnet rinner ner i kragen
andningen blir djupare

snön ger vika
under busken ligger en fläck kvar
jag trampar försiktigt
leran suger fast stöveln
kylan stiger upp i benet

krokus bryter igenom
violett spets mot grått
fingret rör vid bladet
kallt och mjukt samtidigt
huden minns fortfarande vintern

björkhängen hänger tunga
vattenpärlor längs grenarna
jag andas ut
dimman från munnen löses upp i solen
värmen stannar på läppen

trasten sjunger tre toner
paus
fyra toner
jag står stilla
fågeln ser mig inte

en humla vinglar upp ur jorden
vingarna fuktiga
den kryper upp på en sten
surrar till
lyfter tungt mot ljuset

pölen speglar himlen
moln glider förbi
jag böjer mig ner
fingret rör ytan
ringen av vatten växer långsamt

bäcken brusar under snöremsan
en kvist fastnar, lossnar
försvinner i virvlar
jag följer den med blicken
tills den är borta

skatan landar på takåsen
håller fast en kvist
den ser på mig en sekund
släpper kvisten
flyger

solstråle på nacken
under tröjan
jag lyfter hakan
ljuset träffar ögonen
tårarna kommer av sig själva

första grässtrået viker sig
en myra klättrar över
stannar på toppen
känner med antennerna
fortsätter

doften av jord stiger
jag står kvar
en droppe från taket
faller igen
landar på samma ställe

en fjäril slår sig ner på min hand
vingarna sluts, öppnas
pulvret glittrar
den lyfter
jag andas in

taket droppar
en kall droppe träffar kinden
jag blinkar långsamt
vattnet rinner ner i kragen
andningen blir djupare

English

the roof drips
a cold drop hits the cheek
I blink slowly
water runs down into the collar
breathing grows deeper

the snow gives way
under the bush one patch remains
I step carefully
the mud grips the boot
cold rises into the leg

crocus breaks through
violet point against grey
the finger touches the leaf
cold and soft at once
the skin still remembers winter

birch catkins hang heavy
water beads along the branches
I breathe out
mist from the mouth dissolves in the sun
warmth stays on the lip

the thrush sings three notes
pause
four notes
I stand still
the bird does not see me

a bumblebee wobbles up from the earth
the wings damp
it crawls onto a stone
buzzes once
lifts heavily toward the light

the puddle mirrors the sky
clouds drift past
I bend down
the finger touches the surface
the ring of water grows slowly

the brook roars under the strip of snow
a twig catches, comes loose
vanishes in eddies
I follow it with my eyes
until it is gone

the magpie lands on the roof ridge
holding a twig
it looks at me for a second
drops the twig
flies

sunbeam on the neck
under the shirt
I lift my chin
the light hits the eyes
the tears come by themselves

the first blade of grass bends
an ant climbs over
stops at the top
feels with its antennae
continues

the smell of soil rises
I remain standing
a drop from the roof
falls again
lands in the same place

a butterfly settles on my hand
the wings close, open
the powder glitters
it lifts
I breathe in

the roof drips
a cold drop hits the cheek
I blink slowly
water runs down into the collar
breathing grows deeper