← Quay lại Våren kommer
Våren kommer
Bài 01 · Våren kommer · Lundberg Selection

Våren kommer

Trang bài hát · Album · Lundberg Selection

Spotify · Våren kommer
Tiếng Việt

mái nhà nhỏ giọt
một giọt lạnh chạm vào má
tôi chớp mắt chậm
nước chảy xuống cổ áo
hơi thở sâu hơn

tuyết nhường chỗ
dưới bụi cây còn lại một vệt
tôi bước thật khẽ
bùn giữ chặt chiếc ủng
cái lạnh dâng lên trong chân

hoa crocus xuyên lên
đầu tím trên nền xám
ngón tay chạm vào chiếc lá
vừa lạnh vừa mềm
làn da vẫn còn nhớ mùa đông

những chùm hoa bạch dương nặng trĩu
hạt nước dọc theo cành
tôi thở ra
sương từ miệng tan trong nắng
hơi ấm đọng lại trên môi

con họa mi hót ba nốt
tạm dừng
bốn nốt
tôi đứng yên
con chim không nhìn thấy tôi

một con ong nghệ loạng choạng lên khỏi đất
đôi cánh ẩm
nó bò lên một hòn đá
kêu vo một tiếng
nặng nề bay về phía ánh sáng

vũng nước soi bầu trời
mây trôi qua
tôi cúi xuống
ngón tay chạm mặt nước
vòng nước lớn dần chậm rãi

con suối gầm dưới dải tuyết
một cành nhỏ mắc lại, rồi bung ra
biến mất trong xoáy nước
tôi dõi theo nó bằng mắt
cho đến khi nó mất hút

con chim ác là đáp xuống sống mái
giữ chặt một cành nhỏ
nó nhìn tôi một giây
thả cành xuống
bay đi

tia nắng trên gáy
dưới áo
tôi nâng cằm
ánh sáng chạm vào mắt
nước mắt tự đến

ngọn cỏ đầu tiên gập xuống
một con kiến trèo qua
dừng lại trên đỉnh
cảm nhận bằng râu
tiếp tục

mùi đất bốc lên
tôi vẫn đứng đó
một giọt từ mái nhà
lại rơi
rơi xuống đúng chỗ cũ

một con bướm đậu trên tay tôi
cánh khép lại, mở ra
lớp phấn lấp lánh
nó bay lên
tôi hít vào

mái nhà nhỏ giọt
một giọt lạnh chạm vào má
tôi chớp mắt chậm
nước chảy xuống cổ áo
hơi thở sâu hơn

Nguyên văn

taket droppar
en kall droppe träffar kinden
jag blinkar långsamt
vattnet rinner ner i kragen
andningen blir djupare

snön ger vika
under busken ligger en fläck kvar
jag trampar försiktigt
leran suger fast stöveln
kylan stiger upp i benet

krokus bryter igenom
violett spets mot grått
fingret rör vid bladet
kallt och mjukt samtidigt
huden minns fortfarande vintern

björkhängen hänger tunga
vattenpärlor längs grenarna
jag andas ut
dimman från munnen löses upp i solen
värmen stannar på läppen

trasten sjunger tre toner
paus
fyra toner
jag står stilla
fågeln ser mig inte

en humla vinglar upp ur jorden
vingarna fuktiga
den kryper upp på en sten
surrar till
lyfter tungt mot ljuset

pölen speglar himlen
moln glider förbi
jag böjer mig ner
fingret rör ytan
ringen av vatten växer långsamt

bäcken brusar under snöremsan
en kvist fastnar, lossnar
försvinner i virvlar
jag följer den med blicken
tills den är borta

skatan landar på takåsen
håller fast en kvist
den ser på mig en sekund
släpper kvisten
flyger

solstråle på nacken
under tröjan
jag lyfter hakan
ljuset träffar ögonen
tårarna kommer av sig själva

första grässtrået viker sig
en myra klättrar över
stannar på toppen
känner med antennerna
fortsätter

doften av jord stiger
jag står kvar
en droppe från taket
faller igen
landar på samma ställe

en fjäril slår sig ner på min hand
vingarna sluts, öppnas
pulvret glittrar
den lyfter
jag andas in

taket droppar
en kall droppe träffar kinden
jag blinkar långsamt
vattnet rinner ner i kragen
andningen blir djupare

English

the roof drips
a cold drop hits the cheek
I blink slowly
water runs down into the collar
breathing grows deeper

the snow gives way
under the bush one patch remains
I step carefully
the mud grips the boot
cold rises into the leg

crocus breaks through
violet point against grey
the finger touches the leaf
cold and soft at once
the skin still remembers winter

birch catkins hang heavy
water beads along the branches
I breathe out
mist from the mouth dissolves in the sun
warmth stays on the lip

the thrush sings three notes
pause
four notes
I stand still
the bird does not see me

a bumblebee wobbles up from the earth
the wings damp
it crawls onto a stone
buzzes once
lifts heavily toward the light

the puddle mirrors the sky
clouds drift past
I bend down
the finger touches the surface
the ring of water grows slowly

the brook roars under the strip of snow
a twig catches, comes loose
vanishes in eddies
I follow it with my eyes
until it is gone

the magpie lands on the roof ridge
holding a twig
it looks at me for a second
drops the twig
flies

sunbeam on the neck
under the shirt
I lift my chin
the light hits the eyes
the tears come by themselves

the first blade of grass bends
an ant climbs over
stops at the top
feels with its antennae
continues

the smell of soil rises
I remain standing
a drop from the roof
falls again
lands in the same place

a butterfly settles on my hand
the wings close, open
the powder glitters
it lifts
I breathe in

the roof drips
a cold drop hits the cheek
I blink slowly
water runs down into the collar
breathing grows deeper