Íslenska
Erindi 1
Humalakrar teygja sig undir himni Kents
vafstönglar klifra hátt upp staurana
ég tíni könglana við uppskeru
hendur grænar af kvoðu
bjórilmur og moldarkögglar
dagurinn sem árstíðin kallaði mig til baka
Erindi 2
Félagar úr borginni taka þátt í toginu
við hlæjum milli raðanna
þau flýja reykinn
ég flý rútínuna
humallinn kennir klifur
áður en hann kennir fall
Erindi 3
Bruggarar bíða eftir uppskerunni
ég fylli sekkina
mælikörfur telja stundir
líkaminn lifandi í vinnunni
tíningin frelsar
bindur
Erindi 4
Regn ógnar seinni uppskerunni
ég hyl haugana fljótt
heyri skrjáfrið í stönglinum
hugurinn við endi bjórsins
akur lofar froðu
jafnvel í bleytunni
Erindi 5
Rökkrið gyllir humalþurrkhúsin
varpar hlýju á afla dagsins
ég deili glasi með hópnum
heyri uppskerusönginn
árstíðir enda sætar
síðan beiskar.
Erindi 6
Tínslukonan tínir sína leið
humall Kents er árstíðarklifur mitt
stönglar mínir stigar að stuttri gleði
í tímabæru rími akursins
þar til köngullinn fellur laus.
Frumtexti
Verse 1
Hop fields stretch under Kent sky
bines climb the poles high
I pick the cones at harvest
hands green with the resin
ale scent and earth clods
the day the season called me back
Verse 2
Mates from the city join the pull
we laugh in the rows
they escape the smoke
I escape the routine
the hops teach climb
before they teach fall
Verse 3
Brewers wait for the yield
I fill the sacks full
bushels tally hours
body alive in the labor
picks liberate
bind
Verse 4
Rain threatens the late crop
I cover the piles quick
hearing the bine's rustle
mind on the beer's end
the field promises froth
even in the wet
Verse 5
Dusk gilds the oast houses
casts warmth on the day's take
I share a pint with the crew
hearing the harvest song
seasons end sweet
then bitter.
Verse 6
The picker picks her path
Kent's hops my seasonal climb
bines my ladder to brief joy
in the field's timely rhyme
till the cone drops loose.
Svenska
Vers 1
Humlefälten sträcker sig under Kents himmel
humlerankorna klättrar högt på störarna
jag plockar kottarna vid skörd
händerna gröna av kåda
öldoft och jordkokor
dagen då säsongen kallade mig tillbaka
Vers 2
Kamrater från staden hjälper till att dra
vi skrattar mellan raderna
de flyr röken
jag flyr rutinen
humlen lär ut klättring
innan den lär ut fall
Vers 3
Bryggarna väntar på skörden
jag fyller säckarna fulla
skäpporna räknar timmar
kroppen levande i arbetet
plockningen befriar
binder
Vers 4
Regn hotar den sena skörden
jag täcker högarna snabbt
hör humlerankans prassel
tanken vid ölets slut
fältet lovar skum
även i vätan
Vers 5
Skymningen förgyller humletorkarna
lägger värme över dagens skörd
jag delar ett ölglas med arbetslaget
hör skördesången
säsonger slutar sött
sedan bittert.
Vers 6
Plockerskan plockar sin väg
Kents humle är min säsongsklättring
rankorna min stege till kort glädje
i fältets tidsriktiga rim
tills kotten faller lös.