日本語
1番
コティルの畑は海へ傾く
じゃがいもは土を押し破る
私は夜明けに畝を掘る
手は土に固まり、確かだ
解放記念日の旗がはためく
牛たちが家に戻った年
2番
トラクターは新しいやり方で唸る
私は鋤の食い込みに留まる
隣人たちは機械へ移る
私は、土地は手を知っていると言う
島は頑固さを教える
収量を教える前に
3番
牛たちは休ませた区画で草を食む
私は乳を搾り、話を分ける
彼女たちは裁かずに聞く
戦争の乏しい時代を思う
仲間たちは知恵を鳴く
ただ耐えよ
4番
雨がじゃがいもの畝を濡らす
私はそれをヴレックで覆う
塊茎は日々を数える
体は仕事へ折れ曲がる
畑は忠実な者に報いる
濡れた中でさえ
5番
静かな湾の上の夕暮れ
収穫袋に光を投げる
私は荷車に積み、牛がそばにいる
島のリズムを聞きながら
伝統は深く根を張り
新しく芽吹く
6番
栽培者は自分の権利を掘る
Jerseyのじゃがいもは私の継承線
牛たちはいま私の静かな相棒
土の時を超えた図柄の中で
鋤の刃先が丸くなるまで。
原文
Verse 1
Côtil fields slope to the sea
potatoes push through the soil
I dig the rows at dawn
hands earth-caked and sure
liberation day flags fluttering
the year the cows came home
Verse 2
Tractors hum the new way
I stick to the spade's bite
neighbors switch to machines
I say "the land knows hands"
The island teaches stubborn
before it teaches yield
Verse 3
Cows graze the fallow patches
I milk them, share the talk
they listen without judgment
think of the war's lean times
companions moo wisdom
just endure
Verse 4
Rain soaks the potato beds
I cover them with vraic
tubers tally days
body bent to the task
the fields reward the faithful
even in the wet
Verse 5
Dusk over the bays calm
casts glow on the harvest sacks
I load the cart, cow at side
hearing the island's rhythm
traditions root deep
sprout anew
Verse 6
The grower digs his claim
Jersey's spuds my legacy line
cows my silent partners now
in the soil's timeless design
till the spade's edge rounds.
Svenska
Vers 1
Côtil-fälten sluttar mot havet
potatisen tränger genom jorden
jag gräver raderna i gryningen
händerna jordkakade och säkra
befrielsedagens flaggor fladdrar
året då korna kom hem
Vers 2
Traktorerna surrar på det nya sättet
jag håller mig till spadens bett
grannarna går över till maskiner
jag säger att jorden känner händer
ön lär envishet
innan den lär avkastning
Vers 3
Kor betar de vilande fläckarna
jag mjölkar dem, delar samtalet
de lyssnar utan dom
tänker på krigets magra tider
följeslagare råmar visdom
håll bara ut
Vers 4
Regn blöter potatisbäddarna
jag täcker dem med vraic
knölarna räknar dagar
kroppen böjd över arbetet
fälten belönar de trogna
även i vätan
Vers 5
Skymning över de lugna vikarna
kastar glöd på skördesäckarna
jag lastar kärran, kon vid sidan
hör öns rytm
traditioner slår djupa rötter
skjuter nya skott
Vers 6
Odlaren gräver sitt anspråk
Jerseys potatis är min arvslinje
korna är mina tysta partner nu
i jordens tidlösa mönster
tills spadens egg rundas.