Português
Verso 1
O machair floresce sob o salpico do sal
as ovelhas pastam a relva rala
conserto o tear ao amanhecer
mãos nodosas como a urdidura
tìr nan òg chama os jovens para longe
o ano em que a última partiu
Verso 2
A turfa corta fundo no pântano
empilho-a contra as ventanias
menos vizinhos a cada inverno
casas escuras e frias
as Hébridas ensinam enraizamento
antes de ensinar despedida
Verso 3
A rádio canta melodias gaélicas
acompanho em murmúrio, alimento o fogo
os fios contam perdas
o corpo curvado sobre o tecido
os laços mantêm-se firmes
rebentam no vento
Verso 4
As ondas batem na costa ocidental
caminho pela praia, junto restos trazidos
ouvindo o chamamento dos antepassados
no canto oco da concha
o mar reclama e dá
na mesma medida
Verso 5
A noite cobre as ilhas largas
as estrelas guiam os ausentes para casa
rezo na língua antiga
o vento leva a resposta
as partidas ecoam alto
o silêncio fundo
Verso 6
A tecedeira tece sozinha
o eco das Hébridas Exteriores nos meus ossos
o machair, a minha reivindicação firme
contra as casas que se esvaziam
a urdidura ainda aperta nas minhas palmas.
Texto original
Verse 1
Machair blooms under salt spray
sheep graze the thin turf
I mend the loom at dawn
hands knotted like the warp
tìr nan òg calls the young away
the year the last one left
Verse 2
Peat cuts deep in the bog
I stack it against the gales
neighbors fewer each winter
houses dark and cold
the Hebrides teach rootedness
before they teach farewell
Verse 3
Radio sings Gaelic airs
I hum along, feed the fire
threads tally losses
body bent to the fabric
ties hold firm
snap in the wind
Verse 4
Waves crash the western shore
I walk the beach, collect drift
hearing the ancestors' call
in the shell's hollow song
the sea claims and gives
in equal measure
Verse 5
Night blankets the islands wide
stars guide the absent home
I pray in the old tongue
wind carries the response
leavings echo loud
silence deep
Verse 6
The weaver weaves alone
Outer's echo in my bones
machair my steadfast claim
against the emptying homes
the warp still tightens in my palms.
Svenska
Vers 1
Machairen blommar under saltstänk
fåren betar den tunna grästorven
jag lagar vävstolen i gryningen
händerna knutna som varpen
tìr nan òg kallar bort de unga
året då den sista for
Vers 2
Torven skär djupt i myren
jag staplar den mot kulingarna
grannarna blir färre varje vinter
husen står mörka och kalla
Hebriderna lär rotfasthet
innan de lär farväl
Vers 3
Radion sjunger gaeliska visor
jag nynnar med, matar elden
trådarna räknar förluster
kroppen böjd över tyget
banden håller hårt
brister i vinden
Vers 4
Vågor slår mot västra stranden
jag går på stranden, samlar drivved
hör förfädernas rop
i snäckans ihåliga sång
havet tar och ger
i samma mått
Vers 5
Natten täcker de vida öarna
stjärnor leder de frånvarande hem
jag ber på det gamla språket
vinden bär svaret
avfärder ekar högt
tystnaden djupt
Vers 6
Väverskan väver ensam
Yttre Hebridernas eko i mina ben
machairen är mitt fasta anspråk
mot husen som töms
varpen stramar ännu i mina handflator.