Español
Verso 1
El machair florece bajo la salpicadura de sal
las ovejas pacen el césped delgado
remiendo el telar al alba
manos anudadas como la urdimbre
tìr nan òg llama lejos a los jóvenes
el año en que se fue la última
Verso 2
La turba abre cortes hondos en la ciénaga
la apilo contra los vendavales
menos vecinos cada invierno
casas oscuras y frías
las Hébridas enseñan arraigo
antes de enseñar despedida
Verso 3
La radio canta aires gaélicos
tarareo, alimento el fuego
los hilos cuentan pérdidas
el cuerpo inclinado sobre la tela
los lazos resisten firmes
se quiebran en el viento
Verso 4
Las olas golpean la orilla occidental
camino por la playa, recojo restos
oyendo la llamada de los antepasados
en el canto hueco de la concha
el mar reclama y da
en igual medida
Verso 5
La noche cubre las islas abiertas
las estrellas guían a los ausentes a casa
rezo en la lengua antigua
el viento lleva la respuesta
las partidas resuenan fuerte
el silencio hondo
Verso 6
La tejedora teje sola
el eco de las Hébridas Exteriores en mis huesos
el machair, mi reclamo constante
contra las casas que se vacían
la urdimbre aún se tensa en mis palmas.
Texto original
Verse 1
Machair blooms under salt spray
sheep graze the thin turf
I mend the loom at dawn
hands knotted like the warp
tìr nan òg calls the young away
the year the last one left
Verse 2
Peat cuts deep in the bog
I stack it against the gales
neighbors fewer each winter
houses dark and cold
the Hebrides teach rootedness
before they teach farewell
Verse 3
Radio sings Gaelic airs
I hum along, feed the fire
threads tally losses
body bent to the fabric
ties hold firm
snap in the wind
Verse 4
Waves crash the western shore
I walk the beach, collect drift
hearing the ancestors' call
in the shell's hollow song
the sea claims and gives
in equal measure
Verse 5
Night blankets the islands wide
stars guide the absent home
I pray in the old tongue
wind carries the response
leavings echo loud
silence deep
Verse 6
The weaver weaves alone
Outer's echo in my bones
machair my steadfast claim
against the emptying homes
the warp still tightens in my palms.
Svenska
Vers 1
Machairen blommar under saltstänk
fåren betar den tunna grästorven
jag lagar vävstolen i gryningen
händerna knutna som varpen
tìr nan òg kallar bort de unga
året då den sista for
Vers 2
Torven skär djupt i myren
jag staplar den mot kulingarna
grannarna blir färre varje vinter
husen står mörka och kalla
Hebriderna lär rotfasthet
innan de lär farväl
Vers 3
Radion sjunger gaeliska visor
jag nynnar med, matar elden
trådarna räknar förluster
kroppen böjd över tyget
banden håller hårt
brister i vinden
Vers 4
Vågor slår mot västra stranden
jag går på stranden, samlar drivved
hör förfädernas rop
i snäckans ihåliga sång
havet tar och ger
i samma mått
Vers 5
Natten täcker de vida öarna
stjärnor leder de frånvarande hem
jag ber på det gamla språket
vinden bär svaret
avfärder ekar högt
tystnaden djupt
Vers 6
Väverskan väver ensam
Yttre Hebridernas eko i mina ben
machairen är mitt fasta anspråk
mot husen som töms
varpen stramar ännu i mina handflator.
