日本語
1番
マハールは潮しぶきの下で花開く
羊は薄い草地を食む
私は夜明けに織機を直す
手は縦糸のように結ばれている
tìr nan òg が若者を遠くへ呼ぶ
最後の一人が去った年
2番
泥炭は湿原を深く切る
私は強風に備えてそれを積む
冬ごとに隣人は減り
家々は暗く冷たい
ヘブリディーズは根づくことを教える
別れを教える前に
3番
ラジオがゲールの調べを歌う
私は口ずさみ、火に薪を足す
糸は失われたものを数える
体は布へかがむ
結びつきは固く保つ
風の中で切れる
4番
波が西の岸を打つ
私は浜を歩き、漂着物を拾う
祖先の呼び声を聞きながら
貝殻の空洞の歌の中で
海は奪い、与える
同じだけ
5番
夜が広い島々を覆う
星は不在の者を家へ導く
私は古い言葉で祈る
風が答えを運ぶ
旅立ちは大きく響き
沈黙は深い
6番
織り手はひとりで織る
外ヘブリディーズの響きが骨にある
マハールは私の揺るがぬ権利
空になっていく家々に抗して
縦糸はまだ掌で張りつめる。
原文
Verse 1
Machair blooms under salt spray
sheep graze the thin turf
I mend the loom at dawn
hands knotted like the warp
tìr nan òg calls the young away
the year the last one left
Verse 2
Peat cuts deep in the bog
I stack it against the gales
neighbors fewer each winter
houses dark and cold
the Hebrides teach rootedness
before they teach farewell
Verse 3
Radio sings Gaelic airs
I hum along, feed the fire
threads tally losses
body bent to the fabric
ties hold firm
snap in the wind
Verse 4
Waves crash the western shore
I walk the beach, collect drift
hearing the ancestors' call
in the shell's hollow song
the sea claims and gives
in equal measure
Verse 5
Night blankets the islands wide
stars guide the absent home
I pray in the old tongue
wind carries the response
leavings echo loud
silence deep
Verse 6
The weaver weaves alone
Outer's echo in my bones
machair my steadfast claim
against the emptying homes
the warp still tightens in my palms.
Svenska
Vers 1
Machairen blommar under saltstänk
fåren betar den tunna grästorven
jag lagar vävstolen i gryningen
händerna knutna som varpen
tìr nan òg kallar bort de unga
året då den sista for
Vers 2
Torven skär djupt i myren
jag staplar den mot kulingarna
grannarna blir färre varje vinter
husen står mörka och kalla
Hebriderna lär rotfasthet
innan de lär farväl
Vers 3
Radion sjunger gaeliska visor
jag nynnar med, matar elden
trådarna räknar förluster
kroppen böjd över tyget
banden håller hårt
brister i vinden
Vers 4
Vågor slår mot västra stranden
jag går på stranden, samlar drivved
hör förfädernas rop
i snäckans ihåliga sång
havet tar och ger
i samma mått
Vers 5
Natten täcker de vida öarna
stjärnor leder de frånvarande hem
jag ber på det gamla språket
vinden bär svaret
avfärder ekar högt
tystnaden djupt
Vers 6
Väverskan väver ensam
Yttre Hebridernas eko i mina ben
machairen är mitt fasta anspråk
mot husen som töms
varpen stramar ännu i mina handflator.